2004-01-18
En lyckad fiskedag samlad i en enda bild!
Med rätt kunskaper så är det lättare att försätta sig i en sådan här angenäm situation.
Förord:
"Kunskap kan var tung att lära men är dock väldigt lätt att bära"
Lyder ett känt ordspråk och pimpelfiske utgör inget undantag i detta sammanhang.
I detta första avsnitt så lär vi ut grundtermerna som hjälper dig att lyckas i ditt fiske.
Tänk på att inte tappa modet för det kan bli litet fisklöst i början innan man kommer på hur man skall göra.
Ha dessutom alltid som regel att följa med en erfaren och rutinerad pimplare de första gångerna du beger dig ut.
Dels så är du säker mot de lömska fällorna vilket innebär minskad risk för olyckstillbud.
Dessutom så har du ju ett "proffs" med dig och chansen till fiskelycka är stor redan från början.
Glöm inte heller att ha isdubbarna PÅ dig innan du går ut på isarna!
Mycket nöje!
ATT HITTA FISKEN I SJÖN!
Innan vi börjar på allvar så tänk på följande:
Ta alltid reda på vad som gäller innan du beger dig ut på en sjö, nästan alltid så måste man lösa fiskekort.
Blir du ertappad utan giltigt fiskekort sk. "olovligt fiske" kan påföljden bli böter och beslagtagen utrustning om det vill sig illa.
Ett onödigt och tråkigt slut på en fiskedag...-ta därför alltid som vana att ha löst fiskekort innan du börjar att fiska.
Ta alltid reda på vilka bestämmelser som gäller och lös ett giltigt fiskekort innan du beger dig ut på en sjö!
Nu när du har lärt dig hur utrustningen bör se ut och hur du skall klä dig för att inte frysa samt läst vår islära så kommer frågan:
Vad skall jag fiska efter?
-Svaret på den frågan är i de flesta fallen abborre.
Men emellanåt så står andra fiskar på schemat som t.ex. gös,gädda,lake eller regnbåge,
-och i fjällen är dessutom den vanligaste fisken röding.
Men i detta avsnittet så är det främst abborren vi skall sikta in oss på då det är den huvudsakliga pimpelfångsten i vårt land.
De andra arterna återkommer vi till i specialavsnitten.
Ändlösa vidder...-eller?
"Vart skall jag gå hän?"
En rutinerad pimplare står inte rådlös länge.
I Sverige är det endast abborre som gäller vid tävling oavsett vilken tävling som gäller i vårt land som är sanktionerad av Sportfiskarna.
Du står på en sjö som du aldrig varit på innan och undrar var fisken finns någonstans.
Som van pimplare så ser du snabbt kännetecken och möjligheter att söka upp fisken.
Abborren är den i särklass vanligaste pimpelfångsten i Sverige.
Ett annat sätt är att se om det sitter en eller flera andra pimpelfiskare på sjön.
Att gå ut till dessa och borra ett hål bredvid kan vara bra om de själva drar fisk.
Men visa hänsyn!
Borra inte för nära,-utan minst 5 meter ifrån.
På så sätt visar du hänsyn och god sed för dina medfiskare.
Att söka sig till en klunga fiskare är ett bra sätt för nybörjaren.
Men visa hänsyn och borra inte för nära!
Att fråga dessa fiskare om sjön eller kortförsäljaren är ett annat bekvämt sätt som snabbt ger dig fördelar.
Men själv vill du nog lära dig var "ställena" är där du kan få fisk.
Och det är viktigt om du skall bli en duktig pimpelfiskare.
En tumregel är att söka fisken där maten finns.
Detta kräver lite kunskaper i ekologi och naturlära.
Nu kan kanske de där timmarna på biologin komma till användning!
Var är näringsställena för abborren då??
-Jo där det är gynnsamma förhållanden för småfisk och andra djur.
Det hela hänger som bekant ihop i en näringskedja där abborren står högst upp i näringskedjan.
Detta tillsammans med gädda och gös.
Abborren lever som större på andra fiskar (även sina mindre artfränder.)
Och som andra fiskar räknas t.ex. mört och löja.
Dessa lever i sin tur på växt eller djurplankton,växtdelar,insekter,mask,blötdjur och fiskrom eller fiskyngel.
Vassarna är säkra ställen för att söka fisken på.
Här är gott om smådjur som de mindre fiskarna lever på...
Som i sin tur de större lever på!
Och en skyddad miljö är där det finns vegetation som t.ex. sjögräs eller vass.
Djuren utnyttjar näringen som vegetationen producerar och även värmen den utstrålar genom fotosyntesen
Dessutom så blir blandningen av ljus och skugga växtligheten ("skugg-spelet") ett perfekt kamouflage för såväl små vattendjur som för fiskar.
Detta vet rovdjuren om och abborren är en helt utpräglad rovfisk.
Dessa vegetationsbälten finns antingen inne vid kanterna eller runt öar,uddar och grynnor.
Man bör sålunda söka fisken där det är höjdskillnader i sjön.
Där skapas också förutsättningarna för växtlighet och djurliv.
Sök alltså abborren där det finns mat sk. "näringsställen".
Andra platser i en sjö där det är gott om näring är i mynningar och i sund.
Runt och ikring öar eller sund brukar det kunna bjudas på bra fiske.
En ensam grynna ute i sjön samlar gärna fisken och ett sådant "flak" kan ge bra fisken om man hittar dit.
I Västersjön (som ligger i nordvästra Skåne) är den sk. "Bananen" just en sådan grynna ute i sjön.
Namnet har stället fått efter formen grundet har på djupkartan.
Öar,uddar och sund är andra bra ställen att söka fisken på.
Här finns ofta branter som fisken uppehåller sig på.
Stim av grov abborre kan stryka förbi här och då kan du få ett riktigt storfiske!
Isarna är ofta utsatta för frätskador från strömdrag och vattentemperaturen brukar vara högre här också.
In eller utlopp från sjön är ett annat bra ställe för här spolas näringsämnen ut.
Men tänk också på att det kan vara farligt här då isen undantagslöst är tunnare på sådana ställen.
Var hade du nu dina isdubbar då ??? -inte i bilen eller i skryllan...aja-baja!
Generellt kan sägas att inne vid vasskanterna finner du småabborren vilken oftast förekommer rikligt.
Medan du finner den grövre fisken längre ut och ute på grynnorna där de stora ytorna innebär att dessa är mer utspridda och "färre" än inne på grundare vatten.
Detta bör du tänka på när du fiskar och ofta så finns därför ofta två "typer" av pimpelfiskare:
De som går på grundvattnet och "plocke-fiskar" eller de som föredrar att fiska djupt efter grövre fisk.
Självklart så kan alla pimpelfiskare bägge disciplinerna men dessa specialicerar sig gärna om de får välja!
Sök abborren genom att borra en serie hål vinkelrätt ut från grundet!
När du börjar fiska så skall du borra i en vinkelrät linje utåt i sjön och förr eller senare stöter du på fisken.
Genom detta förfarande så så följer du djupbranten ut tills du hittar abborren och de kan stå på olika djup från dag till dag.
Orsaken till detta är abborrens slutna simblåsa som inte kan öka eller minskas i volym som hos andra fiskarter.
Istället så kompenserar abborrarna tryckförändringarna i vattnet genom att förflytta sig upp och ned längs med djupbranterna.
Dessa tryckförändringar uppstår vid väderleksförändringar och vid nederbörd där t.ex. snö tynger ned isen och ökar vattentrycket etc.
Abborren står gärna på djupbranterna och orsaken är fiskens slutna simblåsa.
Andra fiskar kan tryckkompensera genom att öka eller minska gasmängden i simblåsan vilket abborren inte kan göra.
Istället så rör den sig uppåt eller nedåt längs med djupbranterna beroende på om det är högtryck eller lågtryck.
Bilden ovan åskådliggör hur detta ser ut i prinicip.
Därför så skall man alltid söka abborren rakt ut från land eller någon grynna.
Där har de tydligen fått fisk innan.
Hittar du rikligt med gamla hål så kan du vara säker på att det är ett kanonställe du funnit!
Finner du dessutom blodspår eller rent av fiskar på isen så kan du vara helt säker.
Släng själv inte ut för små fiskar på isen,-det ser mycket illa ut.
Det tas också mycket illa upp av fiskerättsföreningar,fiskare och andra.
Så det är mindre nogräknade personer som skräpar ned på detta viset och vi föregår ju med gott exempel!
Den klassiska "grynnan" är oftast det bästa stället för bra abborrfisken.
En grynna är en höjdskillnad under vattnet t.ex. en bergsrygg eller ett grund.
Fisken uppehåller sig på branterna och du kan dra stora mängder om de är i "stöten"
När grynnan går i dagen så blir det en ö eller en holme som på denna bilden.
-Ju större djup och större fisk du söker dess då grövre don bör väljas.
Men vanligt fiske på fiskar i mellanstorlek kräver sällan mer än mediumutrustning.
Ett exempel på en sådan är ett medelgrovt spö och en lina på runt 0,18 - 0,20 mm.
På detta bör du ha en pimpel på 25-45 mm längd och en krok i storlek 12- 14.
Längden på linan du har på spolen bör inte understiga 25 meters längd.
En medelgrov utrustning som denna på bilden är den bästa för nybörjaren!
Det är ändå faktiskt ett tävlingsspö som visas, och känsligheten är mycket stor!
Du ökar snabbt möjligheterna till napp om du agnar med en maggot eller ett urkramat abborr-öga
Det sistnämnda brukar kunna ge grymma fisken om abborren är på hugget.
"Det finns lika många olika sätt att pimpla som det finns pimpelfiskare"(K-E Pettersson)
Konsten att pimpelfiska:
Om man nu är nybörjare och aldrig provat innan så infinner sig automatiskt frågan:
"-Hur gör jag nu?"
"-Skall jag rycka upp och ned?"
-Svaret är inte helt enkelt för det finns ingen direkt patentlösning.
Men det är helt rätt att man skall göra lockryck med spöet.
Men rycken skall vara på ett sådant sätt så att betet rör sig på ett för fisken tilltalande sätt i vattnet.
Du är din egen dirigent och spöet är din dirigentpinne!
Tänk på att sitta bekvämt och vila armen mot knäet.
På så sätt sitter du beredd att känna minsta hugg.
För att du skall kunna få ett någorlunda begrepp om vilket djup du fiskar på så räknar du famntagen när du drar ut linan.
Runt 1,3 meter tar den genomsnittlige fiskaren ut per famntag.
På så sätt vet du hur djupt du får din fisk.
Pimpelspöet är din "dirigentpinne" som skall locka fisken till hugg,-och du är dirigenten!
När du nått botten så sänker du ditt spö så att toppen endast är ett någon decimeter från hålet.
På så sätt får du ett känsligt instrument där du märker minsta napp.
Samtidigt så skall du sitta bekvämt och kunna vila armen mot knäet.
Detta gör ditt fiske ännu effektivare och du märker minsta napp.
Nu är du klar för att börja fiska på allvar!
När du sänker spöt ytterligare några cm så skall du känna att pimpeln slår i botten.
Nu lyfter du ditt spö igen och dunkar pimpeln i botten genom hastiga rörelser med spöt.
På så sätt väcker du abborrens nyfikenhet genom att pimpeln slår mot bottnen samtidigt som den virvlar upp partiklar.
Detta uppfattar fisken som ett bytesdjur och går till attack!
Sålunda kan du ofta få ett napp redan här!
Gör denna rörelsen i 4-5 sekunder och lyft sedan sakta och håll stilla några sekunder.
Oftast så nappar det här också!
Rutinerade pimplare väljer enkelt sin utrustning beroende på var och efter vad de tänker fiska.
Notera också kompassen i skryllans lock,-den är till stor hjälp om man skulle överraskas av ymnigt snöfall eller dimma.
Dessa gör du genom att "rycka" ditt spö upp och ned med jämna mellanrum.
-Ett lockryck och återgå till viloläget och håll still 2-4 sek.
Därefter gör du ett nytt o.s.v.
Då hugger gärna abborren som nu blivit nyfiken på allvar.
Variera genom att åter dunka pimpeln mot botten och hålla stilla.
Fisken hugger ofelbart om den finns på plats och är på rätt humör.
Ett vanligt fel nybörjare gör är att ha för yviga och stora lockrörelser när de pimplar.
Detta är oftast orsaken till att nybörjare oftare får gädda än mer rutinerade pimpelfiskare.
Gäddan tycker om kraftiga rörelser och vibrationer i vattnet.
Det uppfattar den som en skadad fisk vilket lockar gäddan men skrämmer abborren!
Dessutom så är gäddan ett allvarligt hot för abborren som skräms av dess närvaro och flyr.
Tänk därför på att ha små nätta rörelser för att fånga abborre.
De räcker till för att locka dem till hugg!
-Får du gädda för ofta??-Prova med mindre lockrörelser!
Mestadels så känns nappet tydligt och fisken krokar sig själv.
Sedan är det bara att ta linan med nyporna och dra upp fångsten.
Nu kan du räkna dina famn och du vet snabbt när fisken närmar sig hålet,-utan att se den.
En överlycklig ung kille har fått en gädda!
Visst är det roligt att få annan fisk än bara abborre.
Men nybörjarna gör gärna för yviga lockrörelser utan att rå för det.
Dessa rörelser av pirken lockar oftast gäddan,-men skrämmer abborren.
Något att tänka på när man tävlar,-för gädda räknas som regel inte i svenska tävlingar.
Att drilla sin fisk:
En mindre fisk halar du upp utan större svårigheter.
Men en större fisk kräver mer av dig och linan tål inte vad som helst.
Därför så kräver en större fisk mer varsamhet vid inhalningen.
Har du en riktig bamse på så gäller det att ha tålamod och "is i magen" och inte bara is under stövlarna.
En grov abborre känns igen på de tunga "sugande" knyckarna.
Den kan göra någon eller några kortare rusningar också.
Då gäller det att vara beredd med att ge efter med lite löslina.
Drilla alltid en stor fisk utan att slacka linan!
När du drillar din fisk så skall du ha löslina på isen så att fisken kan gå ut om det behövs.
Men viktigt är att du aldrig får ge fisken slaklina för då kan den ruska loss pimpeln ur munnen.
Du skall hela tiden ha en lagom sträckt lina mellan dig och din fisk.
När du skymtar fisken och den närmar sig hålet så kommer den mest kritiska fasen av drillningen:
Du ser hur stor din fisk är och fisken får panik,-det gäller ju hans liv!
Tyvärr så tappas mången fisk på sista metern före rätt sida pimpelhålet.
Detta beror på flera faktorer:
Du blir kanske nervös och gör misstag,
fisken gör ett sista desperata försök att ta sig fri,
en skada på lina eller krok kan ha uppstått under drillningen.
Fisken går fast i iskanten,=oftast för litet hål.
Fisken är för tung att lyfta upp ur hålet.
Den svaga linan klarade drillningen galant men nu så kommer abborrens tyngd tillbaka.
Detta då den undanträngda massan återfår sin tyngd när fisken börjat lämna hålet (Archimedes princip).
Den mest kritiska fasen:
Den sista metern innan hålet och när fisken skall upp ur det samma...
När fisken kommit upp i hålet så rycker du fast kroken med en bestämd rörelse under dess haka någonstans vid gällocket.
Sedan är det bara att dra upp fisken ur hålet.
De flesta gångerna så räcker håldiametern till,
-men får du en gädda så kan det hända att man får vidga hålet.
En uppgift som är mycket svår att klara utan att riskera att fisken går.
Är man helt ensam så är nog loppet tyvärr kört om man inte är oerhört skicklig.
Därför är det viktigt att man anpassar hålet efter den fisk man ämnar fånga.
Det är dock inte lätt att veta i förväg om man skulle få på en stor gädda.
Lyft aldrig en stor fisk direkt i linan för då går den av!
Ibland så kanske man inte har huggkrok tillhands och då får man ta ena handen till hjälp.
Stick ned näven med utsträckt handflata på fiskens buksida så kan du ta den där huvudet börjar.
Du tar den då i gällocket och gälen som ger ett bra grepp i den annars hala fisken.
Men får du en gädda så kan du aldrig göra på detta viset.
Det beror på att gäddans oerhörda tandgarnityr går ut även i just gälarna.
Där sitter myriader av små sylvassa tänder i gälbågarna och dessa är oerhört farliga.
Folk har sargats svårt i händerna då de försökt lyfta en gädda.
Det kan även följa svåra inflammationer i de fula såren som tänderna kan ge.
Det finns bara ett sätt:
Man får trycka tummen och pekfingret i ögonen och på så sätt dra upp gäddan.
Ögonhålorna ger ett bra grepp!
Hur otroligt det än kan verka.
...Men denna gången gick det bra!
Fisken på bilden vägde 700 gram.
Lyft aldrig någonsin en gädda i gälarna = stor risk för svåra skador på händerna!
När fiskafänget "går bra"...
En strålande dag på Vombsjön i södra Skåne 2002.
Det fina vädret lockade ut stora skaror på sjön som är känd för sitt fantastiska fiske på abborre.
Denna dagen var inget undantag heller...
Orsakerna till detta är givetvis de extremt goda näringbetingelserna som i sin tur resulterat i en god population av fisk.
För nybörjaren är det alltid en fördel att börja sin pimpel-karriär på sådana sjöar då fisket här är extremt lätt.
Tänk alltid på att inte dra upp för mycket fisk om det "bjuds" även om det kan vara svårt att låta bli...
Men ofta så är det dock en ren fiskevård att rensa ut i beståndet en aning men man kan ändå ha detta i åtanke.
Matts Nilsson från Ängelholm bjöds på en lyckad fisketur på Vombsjön denna fina vinterdag!
Tänk därför på att kontrollera detta litet då och då annars så riskerar du ett linbrott förr eller senare.
Och givetvis så havererar linan när man drillar en större fisk...
Klipp av en bit på linan och knyt om så kan du fiska säkert igen.
Men tänk på att aldrig slänga linstumpen på isen eller i det gamla pimpelhålet.
I det första fallet så kan fåglar eller andra djur som lockats ut av fiskdofterna på isen fastna och gå en kvalfull död tillmötes.
I det senare fallet så kan isborrets skär skadas om någon annan borrar i det gamla hålet med en kostsam omslipning som följd.
Tänk på att aldrig slänga linstumpar,kapsyler eller andra förbrukade föremål på isen - dessa kan orsaka stor skada om det vill sig illa!
Självklart så tar du för vana att bära skräpet med hem till tunnan som man skall göra enligt allemansrätten!
Följer du dessa tips vi berättat om i denna första delen så har du kommit långt som pimpelfiskare!
En bukett förnämliga storabborrar från Vombsjön vintern 2002.
Sammanfattning:
1) Börja alltid med att ta reda på vilka regler som gäller och ha ett giltigt fiskekort innan du beger dig ut på en sjö för att fiska.
2) Kommer du ut på en sjö du aldrig fiskat på innan så tänk på följande:
Leta upp vassar,sund,grynnor eller ställen med många pimpelhål.
Där lär du kunna få kontakt med fisken.
Du kan även fråga andra fiskare eller söka dig ut där det sitter andra.
3) Använd don efter hur stor fisk du tänker fånga och på hur djupt du tänker fiska.
Större fisk och större djup kräver större don.
4) Börja alltid att söka fisken efter bottnen,-där står de som regel.
5) Dunka gärna pimpeln i bottnen några gånger,-det ökar fiskens nyfikenhet och lockar till hugg!
6) Valet av pimpel är mindre viktigt än valet av krok.
Tänk på att de svenska grundfärgerna är rött och vitt.
Med dessa två färger tillsammans så kommer du åt fisken i så gott som alla svenska sjöar.
7) Sätt gärna på en extra godbit på kroken som t.ex ett urkramat abborröga,maggots.mask etc.
Detta ökar dina möjligheter till hugg och ett givande fiske.
8) När du får en stor fisk så ta upp den varsamt men bestämt.
Ge aldrig fisken slaklina för då kan den gå för dig,-utan håll linan lagom sträckt.
Ha gärna någon meter löslina liggande på isen så att du kan ge efter litet om fisken gör en rusning.
9) Ha gärna en huggkrok till hands om fisken är riktigt stor.
Men tänk på att lyfta en gädda i ögonen och ingen annanstans om du saknar huggkrok.
Tandgarnityret i mun och gälbågar kan ge allvarliga skador.
10) Tag alltid med skräpet och fångad fisk hem,-lämna aldrig något kvar ute på isen.
-Härmed är det bara att omsätta teori till praktik!
-Skitfiske!
I avsnitt 2 så utvecklar vi kunskaperna så att du kanske funderar på att prova på tävlingsfiske!
I vilket fall som helst så har du även stor glädje av knepen vi lär ut där!
|
En lyckad fiskedag samlad i en enda bild! Med rätt kunskaper så är det lättare att försätta sig i en sådan här angenäm situation. |
Förord:"Kunskap kan var tung att lära men är dock väldigt lätt att bära" Lyder ett känt ordspråk och pimpelfiske utgör inget undantag i detta sammanhang. I detta första avsnitt så lär vi ut grundtermerna som hjälper dig att lyckas i ditt fiske. Tänk på att inte tappa modet för det kan bli litet fisklöst i början innan man kommer på hur man skall göra. Ha dessutom alltid som regel att följa med en erfaren och rutinerad pimplare de första gångerna du beger dig ut. Dels så är du säker mot de lömska fällorna vilket innebär minskad risk för olyckstillbud. Dessutom så har du ju ett "proffs" med dig och chansen till fiskelycka är stor redan från början. Glöm inte heller att ha isdubbarna PÅ dig innan du går ut på isarna! Mycket nöje!
|
Ändlösa vidder...-eller?
|
I Sverige är det endast abborre som gäller vid tävling oavsett vilken tävling som gäller i vårt land som är sanktionerad av Sportfiskarna.
Du står på en sjö som du aldrig varit på innan och undrar var fisken finns någonstans.
Som van pimplare så ser du snabbt kännetecken och möjligheter att söka upp fisken.
Abborren är den i särklass vanligaste pimpelfångsten i Sverige.
Ett annat sätt är att se om det sitter en eller flera andra pimpelfiskare på sjön.
Att gå ut till dessa och borra ett hål bredvid kan vara bra om de själva drar fisk.
Men visa hänsyn!
Borra inte för nära,-utan minst 5 meter ifrån.
På så sätt visar du hänsyn och god sed för dina medfiskare.
Att söka sig till en klunga fiskare är ett bra sätt för nybörjaren.
|
Att fråga dessa fiskare om sjön eller kortförsäljaren är ett annat bekvämt sätt som snabbt ger dig fördelar.
Men själv vill du nog lära dig var "ställena" är där du kan få fisk.
Och det är viktigt om du skall bli en duktig pimpelfiskare.
En tumregel är att söka fisken där maten finns.
Detta kräver lite kunskaper i ekologi och naturlära.
Nu kan kanske de där timmarna på biologin komma till användning!
Var är näringsställena för abborren då??
-Jo där det är gynnsamma förhållanden för småfisk och andra djur.
Det hela hänger som bekant ihop i en näringskedja där abborren står högst upp i näringskedjan.
Detta tillsammans med gädda och gös.
Abborren lever som större på andra fiskar (även sina mindre artfränder.)
Och som andra fiskar räknas t.ex. mört och löja.
Dessa lever i sin tur på växt eller djurplankton,växtdelar,insekter,mask,blötdjur och fiskrom eller fiskyngel.
Vassarna är säkra ställen för att söka fisken på.
|
Och en skyddad miljö är där det finns vegetation som t.ex. sjögräs eller vass.
Djuren utnyttjar näringen som vegetationen producerar och även värmen den utstrålar genom fotosyntesen
Dessutom så blir blandningen av ljus och skugga växtligheten ("skugg-spelet") ett perfekt kamouflage för såväl små vattendjur som för fiskar.
Detta vet rovdjuren om och abborren är en helt utpräglad rovfisk.
Dessa vegetationsbälten finns antingen inne vid kanterna eller runt öar,uddar och grynnor.
Man bör sålunda söka fisken där det är höjdskillnader i sjön.
Där skapas också förutsättningarna för växtlighet och djurliv.
Sök alltså abborren där det finns mat sk. "näringsställen".
Andra platser i en sjö där det är gott om näring är i mynningar och i sund.
Runt och ikring öar eller sund brukar det kunna bjudas på bra fiske.
En ensam grynna ute i sjön samlar gärna fisken och ett sådant "flak" kan ge bra fisken om man hittar dit.
I Västersjön (som ligger i nordvästra Skåne) är den sk. "Bananen" just en sådan grynna ute i sjön.
Namnet har stället fått efter formen grundet har på djupkartan.
Öar,uddar och sund är andra bra ställen att söka fisken på.
|
Isarna är ofta utsatta för frätskador från strömdrag och vattentemperaturen brukar vara högre här också.
In eller utlopp från sjön är ett annat bra ställe för här spolas näringsämnen ut.
|
Generellt kan sägas att inne vid vasskanterna finner du småabborren vilken oftast förekommer rikligt.
Medan du finner den grövre fisken längre ut och ute på grynnorna där de stora ytorna innebär att dessa är mer utspridda och "färre" än inne på grundare vatten.
Detta bör du tänka på när du fiskar och ofta så finns därför ofta två "typer" av pimpelfiskare:
De som går på grundvattnet och "plocke-fiskar" eller de som föredrar att fiska djupt efter grövre fisk.
Självklart så kan alla pimpelfiskare bägge disciplinerna men dessa specialicerar sig gärna om de får välja!
Sök abborren genom att borra en serie hål vinkelrätt ut från grundet!
När du börjar fiska så skall du borra i en vinkelrät linje utåt i sjön och förr eller senare stöter du på fisken.
Genom detta förfarande så så följer du djupbranten ut tills du hittar abborren och de kan stå på olika djup från dag till dag.
Orsaken till detta är abborrens slutna simblåsa som inte kan öka eller minskas i volym som hos andra fiskarter.
Istället så kompenserar abborrarna tryckförändringarna i vattnet genom att förflytta sig upp och ned längs med djupbranterna.
Dessa tryckförändringar uppstår vid väderleksförändringar och vid nederbörd där t.ex. snö tynger ned isen och ökar vattentrycket etc.
Abborren står gärna på djupbranterna och orsaken är fiskens slutna simblåsa. |
Där har de tydligen fått fisk innan.
Hittar du rikligt med gamla hål så kan du vara säker på att det är ett kanonställe du funnit!
Finner du dessutom blodspår eller rent av fiskar på isen så kan du vara helt säker.
Släng själv inte ut för små fiskar på isen,-det ser mycket illa ut.
Det tas också mycket illa upp av fiskerättsföreningar,fiskare och andra.
Så det är mindre nogräknade personer som skräpar ned på detta viset och vi föregår ju med gott exempel!
Den klassiska "grynnan" är oftast det bästa stället för bra abborrfisken.
|
-Ju större djup och större fisk du söker dess då grövre don bör väljas.
Men vanligt fiske på fiskar i mellanstorlek kräver sällan mer än mediumutrustning.
Ett exempel på en sådan är ett medelgrovt spö och en lina på runt 0,18 - 0,20 mm.
På detta bör du ha en pimpel på 25-45 mm längd och en krok i storlek 12- 14.
Längden på linan du har på spolen bör inte understiga 25 meters längd.
En medelgrov utrustning som denna på bilden är den bästa för nybörjaren!
|
Du ökar snabbt möjligheterna till napp om du agnar med en maggot eller ett urkramat abborr-öga
Det sistnämnda brukar kunna ge grymma fisken om abborren är på hugget.
"Det finns lika många olika sätt att pimpla som det finns pimpelfiskare"(K-E Pettersson)
Konsten att pimpelfiska:
Om man nu är nybörjare och aldrig provat innan så infinner sig automatiskt frågan:"-Hur gör jag nu?"
"-Skall jag rycka upp och ned?"
-Svaret är inte helt enkelt för det finns ingen direkt patentlösning.
Men det är helt rätt att man skall göra lockryck med spöet.
Men rycken skall vara på ett sådant sätt så att betet rör sig på ett för fisken tilltalande sätt i vattnet.
Du är din egen dirigent och spöet är din dirigentpinne!
Tänk på att sitta bekvämt och vila armen mot knäet.
|
För att du skall kunna få ett någorlunda begrepp om vilket djup du fiskar på så räknar du famntagen när du drar ut linan.
Runt 1,3 meter tar den genomsnittlige fiskaren ut per famntag.
På så sätt vet du hur djupt du får din fisk.
Pimpelspöet är din "dirigentpinne" som skall locka fisken till hugg,-och du är dirigenten!
När du nått botten så sänker du ditt spö så att toppen endast är ett någon decimeter från hålet.
På så sätt får du ett känsligt instrument där du märker minsta napp.
Samtidigt så skall du sitta bekvämt och kunna vila armen mot knäet.
Detta gör ditt fiske ännu effektivare och du märker minsta napp.
Nu är du klar för att börja fiska på allvar!
När du sänker spöt ytterligare några cm så skall du känna att pimpeln slår i botten.
Nu lyfter du ditt spö igen och dunkar pimpeln i botten genom hastiga rörelser med spöt.
På så sätt väcker du abborrens nyfikenhet genom att pimpeln slår mot bottnen samtidigt som den virvlar upp partiklar.
Detta uppfattar fisken som ett bytesdjur och går till attack!
Sålunda kan du ofta få ett napp redan här!
Gör denna rörelsen i 4-5 sekunder och lyft sedan sakta och håll stilla några sekunder.
Oftast så nappar det här också!
Rutinerade pimplare väljer enkelt sin utrustning beroende på var och efter vad de tänker fiska.
|
Dessa gör du genom att "rycka" ditt spö upp och ned med jämna mellanrum.
-Ett lockryck och återgå till viloläget och håll still 2-4 sek.
Därefter gör du ett nytt o.s.v.
Då hugger gärna abborren som nu blivit nyfiken på allvar.
Variera genom att åter dunka pimpeln mot botten och hålla stilla.
Fisken hugger ofelbart om den finns på plats och är på rätt humör.
Ett vanligt fel nybörjare gör är att ha för yviga och stora lockrörelser när de pimplar.
Detta är oftast orsaken till att nybörjare oftare får gädda än mer rutinerade pimpelfiskare.
Gäddan tycker om kraftiga rörelser och vibrationer i vattnet.
Det uppfattar den som en skadad fisk vilket lockar gäddan men skrämmer abborren!
Dessutom så är gäddan ett allvarligt hot för abborren som skräms av dess närvaro och flyr.
Tänk därför på att ha små nätta rörelser för att fånga abborre.
De räcker till för att locka dem till hugg!
-Får du gädda för ofta??-Prova med mindre lockrörelser!
Mestadels så känns nappet tydligt och fisken krokar sig själv.
Sedan är det bara att ta linan med nyporna och dra upp fångsten.
Nu kan du räkna dina famn och du vet snabbt när fisken närmar sig hålet,-utan att se den.
En överlycklig ung kille har fått en gädda! |
Att drilla sin fisk:
En mindre fisk halar du upp utan större svårigheter.Men en större fisk kräver mer av dig och linan tål inte vad som helst.
Därför så kräver en större fisk mer varsamhet vid inhalningen.
Har du en riktig bamse på så gäller det att ha tålamod och "is i magen" och inte bara is under stövlarna.
En grov abborre känns igen på de tunga "sugande" knyckarna.
Den kan göra någon eller några kortare rusningar också.
Då gäller det att vara beredd med att ge efter med lite löslina.
Drilla alltid en stor fisk utan att slacka linan!
När du drillar din fisk så skall du ha löslina på isen så att fisken kan gå ut om det behövs.
Men viktigt är att du aldrig får ge fisken slaklina för då kan den ruska loss pimpeln ur munnen.
Du skall hela tiden ha en lagom sträckt lina mellan dig och din fisk.
När du skymtar fisken och den närmar sig hålet så kommer den mest kritiska fasen av drillningen:
Du ser hur stor din fisk är och fisken får panik,-det gäller ju hans liv!
Tyvärr så tappas mången fisk på sista metern före rätt sida pimpelhålet.
Detta beror på flera faktorer:
Du blir kanske nervös och gör misstag,
fisken gör ett sista desperata försök att ta sig fri,
en skada på lina eller krok kan ha uppstått under drillningen.
Fisken går fast i iskanten,=oftast för litet hål.
Fisken är för tung att lyfta upp ur hålet.
Den svaga linan klarade drillningen galant men nu så kommer abborrens tyngd tillbaka.
Detta då den undanträngda massan återfår sin tyngd när fisken börjat lämna hålet (Archimedes princip).
Den mest kritiska fasen:
|
När fisken kommit upp i hålet så rycker du fast kroken med en bestämd rörelse under dess haka någonstans vid gällocket.
Sedan är det bara att dra upp fisken ur hålet.
De flesta gångerna så räcker håldiametern till,
-men får du en gädda så kan det hända att man får vidga hålet.
En uppgift som är mycket svår att klara utan att riskera att fisken går.
Är man helt ensam så är nog loppet tyvärr kört om man inte är oerhört skicklig.
Därför är det viktigt att man anpassar hålet efter den fisk man ämnar fånga.
Det är dock inte lätt att veta i förväg om man skulle få på en stor gädda.
Lyft aldrig en stor fisk direkt i linan för då går den av!
Ibland så kanske man inte har huggkrok tillhands och då får man ta ena handen till hjälp.
Stick ned näven med utsträckt handflata på fiskens buksida så kan du ta den där huvudet börjar.
Du tar den då i gällocket och gälen som ger ett bra grepp i den annars hala fisken.
Men får du en gädda så kan du aldrig göra på detta viset.
Det beror på att gäddans oerhörda tandgarnityr går ut även i just gälarna.
Där sitter myriader av små sylvassa tänder i gälbågarna och dessa är oerhört farliga.
Folk har sargats svårt i händerna då de försökt lyfta en gädda.
Det kan även följa svåra inflammationer i de fula såren som tänderna kan ge.
Det finns bara ett sätt:
Man får trycka tummen och pekfingret i ögonen och på så sätt dra upp gäddan.
Ögonhålorna ger ett bra grepp!
Hur otroligt det än kan verka.
...Men denna gången gick det bra!
Fisken på bilden vägde 700 gram.
Lyft aldrig någonsin en gädda i gälarna = stor risk för svåra skador på händerna!Fisken på bilden vägde 700 gram.
När fiskafänget "går bra"...
En strålande dag på Vombsjön i södra Skåne 2002.
|
Orsakerna till detta är givetvis de extremt goda näringbetingelserna som i sin tur resulterat i en god population av fisk.
För nybörjaren är det alltid en fördel att börja sin pimpel-karriär på sådana sjöar då fisket här är extremt lätt.
Tänk alltid på att inte dra upp för mycket fisk om det "bjuds" även om det kan vara svårt att låta bli...
Men ofta så är det dock en ren fiskevård att rensa ut i beståndet en aning men man kan ändå ha detta i åtanke.
Matts Nilsson från Ängelholm bjöds på en lyckad fisketur på Vombsjön denna fina vinterdag!
Tänk därför på att kontrollera detta litet då och då annars så riskerar du ett linbrott förr eller senare.
Och givetvis så havererar linan när man drillar en större fisk...
Klipp av en bit på linan och knyt om så kan du fiska säkert igen.
Men tänk på att aldrig slänga linstumpen på isen eller i det gamla pimpelhålet.
I det första fallet så kan fåglar eller andra djur som lockats ut av fiskdofterna på isen fastna och gå en kvalfull död tillmötes.
I det senare fallet så kan isborrets skär skadas om någon annan borrar i det gamla hålet med en kostsam omslipning som följd.
Tänk på att aldrig slänga linstumpar,kapsyler eller andra förbrukade föremål på isen - dessa kan orsaka stor skada om det vill sig illa!
Självklart så tar du för vana att bära skräpet med hem till tunnan som man skall göra enligt allemansrätten!
Följer du dessa tips vi berättat om i denna första delen så har du kommit långt som pimpelfiskare!
En bukett förnämliga storabborrar från Vombsjön vintern 2002.
Sammanfattning:
1) Börja alltid med att ta reda på vilka regler som gäller och ha ett giltigt fiskekort innan du beger dig ut på en sjö för att fiska.2) Kommer du ut på en sjö du aldrig fiskat på innan så tänk på följande:
Leta upp vassar,sund,grynnor eller ställen med många pimpelhål.
Där lär du kunna få kontakt med fisken.
Du kan även fråga andra fiskare eller söka dig ut där det sitter andra.
3) Använd don efter hur stor fisk du tänker fånga och på hur djupt du tänker fiska.
Större fisk och större djup kräver större don.
4) Börja alltid att söka fisken efter bottnen,-där står de som regel.
5) Dunka gärna pimpeln i bottnen några gånger,-det ökar fiskens nyfikenhet och lockar till hugg!
6) Valet av pimpel är mindre viktigt än valet av krok.
Tänk på att de svenska grundfärgerna är rött och vitt.
Med dessa två färger tillsammans så kommer du åt fisken i så gott som alla svenska sjöar.
7) Sätt gärna på en extra godbit på kroken som t.ex ett urkramat abborröga,maggots.mask etc.
Detta ökar dina möjligheter till hugg och ett givande fiske.
8) När du får en stor fisk så ta upp den varsamt men bestämt.
Ge aldrig fisken slaklina för då kan den gå för dig,-utan håll linan lagom sträckt.
Ha gärna någon meter löslina liggande på isen så att du kan ge efter litet om fisken gör en rusning.
9) Ha gärna en huggkrok till hands om fisken är riktigt stor.
Men tänk på att lyfta en gädda i ögonen och ingen annanstans om du saknar huggkrok.
Tandgarnityret i mun och gälbågar kan ge allvarliga skador.
10) Tag alltid med skräpet och fångad fisk hem,-lämna aldrig något kvar ute på isen.
-Härmed är det bara att omsätta teori till praktik!
-Skitfiske!
I avsnitt 2 så utvecklar vi kunskaperna så att du kanske funderar på att prova på tävlingsfiske!
I vilket fall som helst så har du även stor glädje av knepen vi lär ut där!
