Förord:
Till detta avsnitt har "Appendix om moderna hjälpmedel" uppdaterats beroende på många nya tekniska prylar att röra oss med.
Notera därför att detta uppdaterats med en kort avhandling som berör de "smarta mobilerna". Annars så är innehållet i stort oförändrat.
I kapitel 1 så studerade vi grunderna vid pimpelfiske för att leta upp fisken.
Här går vi vidare och lär ut knepen och taktik som kanske lockar dig att prova på tävlingsfiske!
Oavsett vilket så har du glädje av dessa kunskaper!
Det finns två huvudkategorier av pimpelfiskare:
De som nöjespimplar och ser gemenskap,avkoppling och jakten på grov fisk som sina huvudmål.
Samt de som tävlingspimplar och ser nöjet i detta.
Båda varianterna av pimpel är mycket roliga men tävlingsfisket ställer betydligt högre krav.
Eller snarare sagt så ställer det krav på dig eftersom ditt mål är att visa någon form av resultat.
På sikt så skall du ju avancera och nå målet högst upp på pallen.
Men nu behöver du inte bli en tävlingspimplare bara för att du läser detta.
Många av knepen är bra att ta till som ren nöjespimplare för att på så sätt öka chanserna till ett bättre fiske.
Vi kan så att säga påstå att vi nu "finslipar" kunskaperna!
Det man lär sig som tävlingspimplare har man även nytta av som nöjesfiskare.
Nu när du vet hur du skall leta upp din fisk så gäller det att få kontakt så snabbt som möjligt med abborren,
-och få ut så mycket fisk som möjligt ur vart hål!
När du står vid starten på en tävling så har du ett bra försprång om du kan sjön väl.
Det är alltid värre att komma till en ny sjö som man aldrig fiskat på innan och detta är inte ovanligt vid t.ex. ett SM.
Men oftast så har man fiskat där innan och känner till sjöns förhållanden eller också har man "rekat" av sjön på tips och förhandsinformation.
Sedan flera år tillbaka så har du runt 30 minuters gångtid efter det första startskottet och du kan gå ut till ett på förhand valt ställe där du tänkt fiska.
Förr i tiden så gick starten av själva fisket redan vid startfållan och många stressade iväg för att börja fiska.
En allvarlig effekt av detta var att många skadade sig svårt när de skulle ta av eggskyddet under stress.
En isborrs beståndsdelar:
Spiral,borrkrona och eggskydd.
Eggen på borrkronan är mycket vasst och kan ge allvarliga skador.
|
Därför så är det ändrat så att man i lugn och ro kan gå ut till önskad fiskeplats och därefter ta av eggskyddet.
Därefter så borras borret ned i isen så att det kan så upprätt.
Det får inte läggas ned på isen så att man kan skada sig på borrkronan.
Trots allt så går det "våldsamt" till vid starten på t.ex. ett SM...
Isborren är ett vasst eggverktyg-Hanteras med varsamhet!
När du söker efter fisken så går du på säkra ställen eller efter grundkunskaperna.
Detta innebär oftast en koncentration av pimpelfiskare på ett och samma ställe och sk. "klungor" bildas på tävlingarna.
Detta innebär oftast ett nervöst iakttagande "av grannens förehavanden" och ängsligt spejar man för att se om denne får fisk eller ej.
-Särskilt om man själv inte känner något.
För tävlingspimplaren är det a och o att få fisk omgående,
-och man brukar generellt påstå att man fiskar i ett hål mellan 30-40 sek.
Känner man inget under denna tid så flyttar man och borrar ett nytt tills man får kontakt med fisken.
Detta innebär att många hål kan borras av en och samme fiskare under en dag.
Tävlingsfiskaren sitter som allra längst 60 sek i varje hål,-Känner han/hon ingen fisk är det dags att borra ett nytt!
Det gäller att nå botten kvickt och söka av fort och finns det fisk så hugger den ganska omgående.
Pimpelns dunkande i bottnen skall fungera som en "väckarklocka"!
Med dunsarna mot bottnen skal du väcka fiskens nyfikenhet och locka den till hugg.
Illustrationen visar hur fisken söker sig in mot pimpeln och hugger.
Abborrens berömda "avundsjuka" ökar möjligheterna till att fler fiskar fångas i samma hål.
|
Med pimpeln som slår mot bottnen så skall du väcka fiskens nyfikenhet och locka den till hugg.
Lockrycken är också avgörande och dessa varierar i "slaglängd" om man så får uttrycka.
Vissa dagar behöver fisken litet större lockryck för att intressera sig och 15-20 cm brukar man kunna förflytta spötoppens max resp. minläge i höjdled.
Andra dagar är bara små nätta lyft (ett par cm) det som behövs annars skräms enbart fisken.
Generellt så kan man säga att så små lockryck som möjligt eftersträvas för att hitta ett optimalt fiske.
Det gäller att med så små medel som möjligt utvinna så mycket som möjligt!
    
Tiden går och den utnyttjas maximalt och ofta handlar det om sekunder!
|
2014-11-20
