2012-11-13


ATT PIMPELFISKA MED ANDRA METODER I:


Förord:

Detta avsnitt presenterades under Pimpelforum's första år och har nu fått en liten ansiktslyftning.
Innehållet är dock i stort sett oförändrat sedan det presenterades 1998 !

I det 2 tidigare avsnitten så behandlade vi först de grundläggande kunskaperna om pimpelfiske.
Sedan så byggde vi på med raffinerade knep som ökar dina möjligheter att få så mycket fisk som möjligt.
I bägge fallen så studerade vi den vanligaste formen av pimpelfiske med sk. vertikalpirk.
Den är som namnet anger en pirk som hänger lodrätt och den fiskar genom att "slå ut" åt sidorna.
På så sätt skapar den ljusreflexer men framförallt vibrationer som lockar fisken att hugga.

Men som bekant så finns det fler typer av beten för pimpel och den mest kända är Balans-pirken.
Som vi tar upp i detta avsnittet!

Den största skillnaden är upphängningen där den sitter balanserad och skall efterlikna en liten fisk.
Man kan sålunda påstå att balansarens uppgift helt och hållet går ut på att föreställa en fisk eller ett fiskgli.
Detta skall locka rovfisken att hugga och det gör den också,-framgångsrikt!
Sedan långliga tider tillbaka så har balansaren varit mer eller mer fulländad både i utseende och ändamål.
Men givetvis så finns raka motsatsen utseendemässigt - en vikt plåtbit stansad i fiskform.
Men som likväl fiskat ypperligt.
Men undantag har och finns också som på något sätt varit felbalanserade och härmed inte fungerat.

En balans-pirk består av 3 delar:


1) Kroppen,-alltså själva pirken som är formad som en fisk.
Den kan antingen vara en bit stansad enkel eller dubbelvikt plåt.
Balansaren kan också vara en gjuten i tenn eller bly med en stomme av pianotråd som håller kroken och till linan.
Det finns även förtyngda balsa-balansare med blykärna och samma stomme som nyss nämnda ovan,
och dessa är i regel klädda med en slags folie på utsidan.
Till sist så finns de nyare av plastmaterial med samma förtyngning av bly eller wolfram och samma stomme av pianotråd.
(Metallen wolfram återkommer jag till senare i avsnittet om mormyschka-fiske och fiske med nymfpirk.)

2)Krokarna som antingen sitter i ändarna eller under balansaren eller både ock.

En balanspirks tre beståndsdelar:
1)Kroppen - 2)Krokarna - 3)Styrorganet.

3)Styrorganet; - För att balansaren skall fungera så måste det finnas en fena längs bak.
Detta för att ge den rätta gången åt betet.
Den kan antingen vara utstansad i ett enda stycke på plåtvarianterna.
Eller också bestå av en monterad plastfena eller gjuten i ett stycke hos bly eller plast-varianterna.
Ytterligare en typ av "fena" är hos de balansare som istället har hår i ena änden som ger samma funktion som en styrfena.

Istället för styrfena så kan den ha hår!
Detta ger samma effekt som fenan men dessutom är håret mer"levande",
och kan med sina"pumpande" rörelser attrahera rovfisken än mer.

Att fiska med balansare:


Detta fiske ställer litet större krav än vanligt vertikalfiske och finnarna är sanna specialister på just detta fiske.
Medan man fiskar med bestämda lockryck och"dunkar" i bottnen med en vanlig pirk så fiskar man annorlunda här.
Man fiskar med mjuka nätta lockryck och håller mycket stilla emellan.
Det behöver inte vara fel att slå pirken i bottnen här heller.
Men för det mesta så låter man betet"simma"så mycket som möjligt och på så sätt så efterhärmar man ett skadat fiskgli.
Naturens"regler" som vill hålla efter sjuka individer utnyttjas här i syftet att en rovfisk skall ta den"sjuka/skadade" fisken.

Rörelseschema för balansare sedd ovanifrån;
Den slår ut åt alla håll när man gör lockrycken (som skall vara mjuka!).

Balansaren rör sig åt alla håll precis som en skadad fisk och kan man dessutom få in ett effektivt oregelbundet mönster,
-så blir det ännu mer naturtroget och fisken lockas till hugg!

Rörelseschemat för balansare sett från sidan;
Likt ett skadat fiskyngel så simmar den"oroligt" omkring,
-och avger vibrationer och reflexer som lockar fisken att hugga.

Man kan faktiskt påstå att pirken "gör en åtta" i vattnet när den simmar,
för att alltid stanna i utgångsläget rakt under hålet när man håller still.
Oftast så kommer hugget när pirken är ute i periferin av sin rörelsebana,
eller så kommer det när pirken nästan har stannat upp.
Inte allt för sällan så lockas extra grov fisk att hugga på balansaren.
En skicklig fiskare kan både få grov fisk och rikligt av detsamma!
Färgvalet kan vara knepigare här då flera färgvarianter kan vara intressanta.
Lättast är att förhöra sig på respektive vatten eller prova sig fram.
Det är inte heller fel att beta balansaren med en liten maggot eller fjädermygglarv (blood-worm).
Men tänk på att gången på pirken förändras när man apterar ett agn.

Tänk på att välja ett kraftigare spö när du skall fiska med balansare!
Chansen att få kontakt med grov fisk är stor.

En annan avgörande skillnad är att balansaren inte lika ofta används på tävlingar i Sverige som vertikal-pirken.
Detta då den inte är lika"snabb" som vertikalaren.
Snarare är den mer gjord för"långsittningar" i hålen där de lockande rörelserna under en längre tid kan dra i gång ett bra fiske.
Inte allt för sällan så brukar finska sällskap "långfiska" på ett och samma ställe och ändå få bra med fisk.
Balansaren lockar till sig vandrande rovfiskar som stryker omkring i sjön på jakt efter byte.
Ett,tu,tre så kan det komma en intensiv napprush av t.ex. norsabborrar som i stim passerat och lockats in av balansaren.
Ett grymt fiske kan bli resultatet under en hektisk stund.
I nästa ögonblick så kan det vara alldeles dött igen tills nästa stim kommer eller det gamla vänder tillbaka...

Balans-fiske är särskilt spännande vid dessa tre ställen:
1) Frånflöde från bäck eller å, - 2) sund och passager vid t.ex öar,
- 3) tillflöde från bäck eller å. - 4) och inne vid vassruggar.

Tänk bara på att isen är uttunnad av de starka strömmarna i fallen 1-3,
Samt att isen är försvagad av alla vasstråna som värms upp av solljuset i fall 4.

Att fiska med balansare kan sålunda vara extra lönsamt vid bäckutlopp eller i trånga passager eller sund på sjöarna.
Men tänk på att isarna här är farligare då de är uttunnade av den starka strömmen som råder på sådana ställen.
Dessa platser innebär också en gynnsammare plats där mycket näringsämnen spolas runt.
Detta gynnar smådjur vilket i sin tur äts av småfisk som i sin tur blir byte för patrullerande rovfiskar.

Utbudet är stort och det är svårt att välja som synes!
Ta hjälp av dina fiskepolare så får du rätt pirkar från början.
Balansare är mellan 30-150% dyrare än en vanlig vertikalpirk.

När man använder balans-pirk så är valet av grejor litet mer avgörande då man inte bör ha allt för lätta don.
Man siktar som regel på litet grövre fisk och chansen är också betydligt större att man får kontakt med annan fisk än abborre.
Finns det gös,gädda,regnbåge eller bäckröding i sjön så är chansen stor att du får hugg just av dessa fiskar.
Då gäller det att inte stå handfallen med allt för klena grejor!
Får du en grov gädda,gös,regnbåge eller bäckröding så blir det riktig fart på det hela.
Balanspirkens speciella gång gör den också lämpad för fiske på riktigt grunt vatten.
Många gånger kan det fria vattnet mellan iskanten och bottnen bara vara några decimeter.
Men balansaren fiskar alldeles ypperligt här och du har särskilt stor chans på t.ex regnbåge.
Dessa söker sig gärna in på grunt vatten i bland vassruggar för att jaga småfisk som står och trycker bland vasstråna.
Huggen blir oftast"explosivt" våldsamma och fisken försöker göra sig fri.
Det är då a och o att man har rejäla don som står pall för rycken.
Linan bör inte understiga 0,18 mm och ett ett medelgrovt spö är att rekommendera.

Har du ett litet borr (110 mm eller mindre) så kan du göra som på bilden:
Steg 1 - Borra tre hål tätt i en "klöver-form".
Steg 2 - Stampa sedan loss mittbiten (vid den röda pilen) och rensa hålet så får du ett större!

När man väl fått napp så gäller det än mer att ha"is-kyla" om man så får uttrycka.
Hålet bör vara ganska stort och 110 mm är nästan i underkant.
Bättre är om man kan ha en större borrkrona på 125 mm eller mer.
I annat fall så kan man borra tre hål i "klöver-form" och sedan stampa ut mittbiten.
Då har du ett rejält hål som du får upp firren igenom!
Tänk bara på att sätta en död kvist i hålen när du lämnar fiskeplatsen för dagen.
Risken finns annars att ovetande fiskare kan trampa igenom och skada sig allvarligt.
Särskilt lömskt är det om det kommit ett lager nysnö som täcker hålen.

Se upp för"isfällan"!


Särskilt vid fiske med balansare är det lätt att en av krokskänklarna fastnar i den undre iskanten.
Resultatet blir oftast att fisken sliter sig loss,-ett onödigt och tråkigt slut,
Särskilt om man en längre tid drillat en grov fisk.

Undvik detta genom att"leda" fisken extra noga upp i centrum av hålet.
Större hål minskar också risken för detta (se längre upp!).
Utbudet av olika balanspirkar är enorm och det finns mycket att välja på!
Har du aldrig provat detta fiske innan så ta hjälp av någon fiske-kompis som kan visa dig.
Balans-pirkar är betydligt dyrare än vanliga"vertikalare" så man bör välja med omsorg.
Bland de fabrikat som finns så rekommenderar vi bl.a Nils-Master och Rapala som gör bra produkter.
Hoppas att detta tips har hjälpt dig på traven för ett ett spännande och givande balans-fiske i vinter!

P.s. Glöm inte att ha huggkroken beredd!!



Tillbaka till startsidan.