2003-01-18


ATT PIMPELFISKA MED ANDRA METODER II:


Förord:

För första gången sedan 1998 så presenteras nu det 2:a avsnittet där pimpelfiske sker med annat än vertikal-pirk.
Denna gången så granskas metoderna att fånga fisk med mormyska och mikro-balansare.
Då avsnittet innehåller en del rörlig grafik så är det uppdelat i 2 stycken.


Det helryska mormyskaspöt "Volhova" vände upp och ned på alla begrepp där uppfattningen om ryssarnas "efterblivenhet" kom helt på skam.
Spöt tilverkades helt i kompositmaterial och veven var ersatt av en fingerskiva - tala om futurism!
När man talar om "mormyska" så är detta för den stora massan ett rätt okänt begrepp,
och först när man träffar mer inbitna pimpelfiskare så börjar bilden att klarna.
Det är också ett ganska okänt fiskesätt i södra Sverige medan man i norr är med bekant med kikmetet och fisket med mikrobalansare även kallat "nymfpirk".
Där påminner nymfpirkfisket om mormyska och flertalet pimpelfiskare däruppe fiskar också "äkta" mormyska-fiske utöver många finnar bosatta i Sverige.
I detta avsnittet så skall vi ta upp dessa två fiskemetoderna som kräver rätt mycket av utövaren.
Den som i genäld lärt sig tekniken har ett "farligt vapen" gentemot konkurrenten vid t.ex. en pimpeltävling där fisket är "trögt".

Några olika wolfram-mormyskor.

Vad betyder ordet "mormyska?

Namnet som är synnerligen säreget är ren ryska då ingen svensk översättning finns för detta mycket speciella pimpelfiske.
Metoden är så annorlunda så att de riktiga specialisterna nästan vägrar att tala om " vanligt pimpel-fiske" i detta sammanhang.
Det är inte att undra på heller då nästan alla de bästa utövarna är ryssar eller finnar,-Sverige och Norge får "dela på återstoden".
Härmed så förpassas vi och våra kära grannar norrmännen till ett sant "B-lag" i detta sammanhang.
De riktigt stora mästerskapen är nära nog en rent "intern" uppgörelse mellan "supermakterna" Finland och Ryssland för att verkligen understryka skillnaden.

Chironomidlarven är verkligen inte stor men den är en riktig "läckerbit" för abborren.
Den lever nere i dyn där syrehalten kan vara extremt låg,-därav den röda färgen hemoglobin (samma som i blod!) som ger dess speciella färg.
Mormyska betyder fritt översatt från ryskan "Litet vattendjur" vilket metoden också efterhärmar.
Överallt i våra sjöar så finns det smådjur såsom märlkräftor,vattenloppor,chironomidlarver,ryggsimmare etc.
Dessa är också en viktig föda för fiskarna vilket även rovfisk som abborren kan äta av om det är ont om föda.
De större mormyskorna och mikro-balansarna(nymfpirkarna) efterhärmar även små fiskgli.

Framtid?- Nej rysk nutid...-tillverkning av wolfram-mormyskor med laser...
"Pirken" i detta sammanhang är en liten kompakt kropp på blott några millimeter som kan vara såväl sfärisk som utdraget droppformad.
Den utgör också hela betet som antingen kan presenteras som den är eller betad med en chironomidlarv (blood-worm),
maggots eller annan godbit för att öka attraktionsförmågan.
Mormyskan tillverkas av såväl bly som mässing eller koppar och kan vara helt obehandlad (blank) eller också målad i olika färger.
Men de riktigt "äkta" mormyskorna tillverkas av metallen wolfram som genom dess tyngd (tyngre än guld!) sjunker snabbare på djupt vatten.
För att ytterligare betona det stora försprånget Ryssland har här så tillverkas dessa mormyskor med en speciell metod som de är så gott som ensamma om:
Metallen är av samma material som utgör glödtråden i en vanlig glödlampa och tål härmed oerhört höga temperaturer.
Detta innebär också att metallen är extremt hård så kan man inte bearbeta den på vanligt sätt med svarv eller borr.
Istället så används laser(!) där laserbearbetningens exakthet möjliggör såväl svarvning som anborrning av hål för linan och kroken.
Detta innebär också att wolfram-mormyskorna är mycket dyrare än dess motsvarigheter i vanliga i metaller som mässing eller koppar.
Kroken pressas i vinkel genom mormyskan och förankras sedan med hårdlod eller någon epoxy.
Eller också så pressas krokämnet som en "pianotråd" genom mormyskan och slutbearbetas sedan till krok efter detta.

Mormyskor i wolfram kan såväl vara blanka som målade i olika attraherande färger.
Pimpel-spöt är också annorlunda mot vad man är van vid även om det vid första anblicken ser "likadant ut" som ett traditionellt.
Det som skiljer är att toppen är förlängd med en extra känslig topp som registerar minsta napp.
Inte bara det, den speciella toppen är också instrumentet där man med hjälp av denna frambringar de speciella rörelserna.
Man talar sålunda om sk. "darr-toppar" där man med svaga vibrationer får mormyskan att hoppa upp och ned under vattnet.


Några så kallade darrtoppar som både är ett instrument som en extremt känslig nappindikator.
 Dessa toppar finns fast monterade på de riktiga mormyska spöna men finns även som lösa och är då utbytbara för dessa spö.
Det finns även helt separata toppar som kan monteras på traditionella pimpelspö men de används knappast av mormyska-specialisterna.
En speciell egenskap för de fina topparna är att de har en släde där man kan reglera känsligheten i toppen.
Genom att förflytta släden framåt eller bakåt längs med huvudklingan ökas respektive minskas känsligheten (böjligheten).
Desutom så ökas toppens darrningsförmåga som innebär större eller mindre utslag i toppen.
Sålunda kan man utöver genom sin handrörelse även reglera mormyskans gång i vattnet med släden!
Genomgående så är mormyska-spön mycket lätta och oerhört finbalanserade,-linorna som läggs på är dessutom extremt tunna.
Detta beror på att mormyskan i sig är lätt och linans flytkraft utgör ett svårt motstånd när man skall få betet ned till fisken.
Mormyskans ringa vikt innebär också att dess gång blir oerhört påverkad av linan och blir sämre ju tjockare lina som används.
Idéalet vore att inte ha någon lina alls men det blir ju som bekant en utopi omöjlig att uppfylla.
Därför så används mycket tunna linor där man talar om dimensioner på 0,10, 0,08 eller i extrema fall om 0,06 mm.
Detta ställer tuffa krav på fiskaren som skall ha gott handlag med dessa flortunna "spindelvävs-linor" i kylan...
Med en speciell knut binds mormyskan fast i linan som härmed inte försämrar dess gång nämvärt.

Ett annat ryskt mormyskaspö.

När fisket är "trögt"...

-När används mormyskan då?
För oss sörlänningar så är kylan allt som oftast en ren bristvara och tillgången på pimpeldagar starkt begränsad.
Fisken kan röra sig i ganska varma vatten med stor tillgång på föda och behöver på så sätt inte spara på sin energi.
Men så är det inte överallt för i t.ex. Finland och Ryssland har Golfströmmen tappat sin kraft och den riktiga kölden gör sig gällande.
Kölden vi talar om där handlar om verkligt låga temperaturer på -20' eller kallare som gör att fisken också blir orörligare.
Det blir den tack vare att den som alla andra djur måste hushålla med sin energi i extrem kyla.
Tillgången på mat är också extremt begränsad vintertid vilket ökar sparivern ännu mer.
Fisken blir i det närmaste apatisk och orörlig dvs. den blir "trög" och ett vanligt blänkes yviga rörelser blir onaturliga.
Följden blir att fisken skräms och inte nappar alls men en mormyska efterhärmar däremot de få rörliga varelserna som är kvar.
Dessa är diverse vattendjur som vattengråsuggor, vattenloppor fjädermygglarver, små fiskgli etc.
Det är här mormyskan kommer in i bilden och "ersätter" fiskimitationen som den vanliga vertikal eller balans-pirken försöker efterhärma.
Fisken vågar då sig fram eftersom mormyskans små nätta rörelser på en extremt liten yta gör att den lättare kan ta betet.
Dessutom så¨skräms inte fisken och den luras istället till att den serveras en fin liten munsbit.