"KRYA" FÖR SIK

Text & foto: Tomas Johansson

I ett fiskelexikon står det att läsa under mäskning; "Utspridande av lockbete för att locka fram fisk eller för att få den att stanna kvar på önskad plats." Att mäska är en vanlig företeelse inom det moderna metet. Men tro för den skull inte att "utspridande av lockbete" är ett sentida påfund.
I Indalsälvens vattensystem i Jämtland har folk i långa tider använt lockbete för att förbättra sitt fiske. Där förekommer nämligen något som kan karaktäriseras som ett naturfenomen. Det är de intensiva bäcksländekläckningar som äger rum med en otrolig regelbundenhet den 12-13 april varje år. Då kryper miljontals nymfer upp ur sprickor och hål i isen och utvecklas till sländor efter några minuter i luften. Mängden är så fantastisk att isen runt ett hål kan bli alldeles svart.
Den lokala benämningen på dessa insekter är "skorv" eller "kry". Det är framför allt i Långan och Hårkan som dessa intensiva sländkläckningar äger rum. De fortsätter under ett par nätter och den tiden kan man normalt under ett par timmar fylla en eller två hinkar med larver, för att sedan använda dessa som lockmedel vid fiske.

På natten fångas larverna som förekommer i miljoner, för att sedan användas till att locka fram fisken med. Om man hugger av kanterna av hålet så kan man ta upp insekterna med ett vanligt durkslag.

Åttio kilo
Den fisk som man lockar till sig genom mäskandet är främst sik, men ibland kan det också bjudas givande fiske efter harr. Fast det brukar ofta ta längre tid att locka fram harren.
De flesta gamla garvade kryfiskarna har gått ur tiden. Jag hann dock med att tala med en äldre farbror från Lit, medan han sysslade med kryfisket. Han berättade hur han som liten pojke fick lära sig fisket genom att följa sin far. Hans intresse för detta fiske stod sig sedan genom hela livet.
Den gamla fiskaren visse att berätta om fantastiska fisken.
- Vid ett tillfälle tog jag och min kompis över åttio kilo sik på mindre än en timma ! Den största siken vägde 2,2 kilo ! Men det var före regleringarna, för mer än 40 år sedan.

Punktliga kryr
Kry – eller skorvfisket som det också kallas – består av två moment. Först fångsten av lockbetet sländlarverna, sedan själva fisket. Larverna kan, om de förvaras svalt och med tättslutande lock, användas några dagar framöver för att locka fram fisk vid fisket.
Om vi börjar med att titta närmare på fångsten av kry, så sker den alltså runt den 12-13 april. Det är datumet man skall gå efter. Insekterna har en förunderlig förmåga att passa tiden och det spelar ingen roll om våren är tidig eller sen.
I Långan sker fångsten av kry vid utloppet, mellan landsvägsbron och järnvägsbron. Det kan behövas att platsen bevakas under ett par nätter om man säkert skall finnas på plats när kläckningen är som intensivast.
Genom att helt enkelt borra ett hål och sedan vänta någon timma, ser man snart hur pass intensiv kläckningen är. Det skall samlas ordentlig med larver i hålet och så småningom också på isen intill om det ska vara någon mening att börja håva upp insekterna.

Bäcksländenymfer! De svärmar i enorma mängder den 12-13 april varje år på ett par platser i Jämtland. Den lokala benämningen är "skorv" eller "kry".

Fisken hugger ofta ivrigt när de väl lockats fram med "kryna" och Du kan uppleva ett fantastiskt fiske. Du "kikmetar" och använder en liten harr- och sikpirk.

Fisket
När man väl har en hink med ordentligt med kry i, kan man se fram mot själva fisket. I princip går det till på samma sätt som vanligt pimpelfiske efter sik och harr. Det bästa är att kikmeta. Speciellt siken är snabb att avslöja sveket med kroken och spotta ut den. Det gäller därför att snabbt ge mothugg. När man lockar fram fisken med kry kommer den också upp alldeles under isen och därför går det bra att kikmeta även om det är djupt.
Fisket med kry kan bedrivas i närheten av platsen där larverna fångats. t ex vid Långans utlopp i Indalsälven. Det är dock inget som hindrar att man tar med sig nymferna och provar också på andra platser. En förutsättning är dock att det är lagom strömdrag som för med sig larverna och sprider dem. Fisken går då motströms och äter av kryna och kommer på så sätt upp mot den plats där lockbetet släpps ut.

Insekterna trycks ned i hålet med en granruska och så fiskar man ett par meter nedströms. Fisken lockas att gå mot strömmen för att äta av "kryna" och kommer på så sätt till den plats där pirken väntar.

Gamla anor
Som jag nämnde har detta fiske mycket gamla anor. Fast jag inte kan bevisa det, vill jag påstå att det nog i någon form utövades redan på stenåldern. Utefter Långan har det bott människor i mer än 5000 år. Den art av bäcksländor som det gäller har säkert funnits här under hela den tiden. Stenåldersmänniskorna kan inte ha undgått att se de enorma kläckningarna och ett naturfolk som levde av fiske och jakt förstod säkert att utnyttja en sådan situation.
På samma sätt som vi ser siken närma sig kroken, på samma sätt låg säkerligen våra förfäder och väntade på hugget. Och säkert kände de samma spänning och fiskegläje. För detta är fiskegläje! Att med enkla redskap och med list och kunskap fånga den fisk man vill ha. Det är sportfiske på allra högsta nivå...