Av S.Johansson:

Pimpelspöt ditt viktigaste redskap:

Vi har nu kommit till kanske den viktigaste delen i din pimpelutrustning, nämligen pimpelspöt.
Med detta så dirigerar du din pirk nere i djupet för att locka en fisk att hugga.
Valet av pimpelspö är inte helt lätt och detta ska matcha både linan, pirken men framförallt din förväntade fångst.
Ett för litet spö vid t.ex. fiske efter regnbåge är förödande liksom ett för stort vid fiske efter små abborrar
.Det blir m.a.o. svårt för den oinvigde att hitta rätt i denna snårskog, men det ska vi reda ut nu! Därför så tar vi en titt in i "djungeln" av pimpelspön..

Pimpelspöt är din dirigentpinne och du är själva dirigenten och "väcker" fisken till hugg nere i djupet!.

En kort historik om pimpelspöt:

Historien om pimpelspöt går tillbaka till det förra sekelskiftet med stora klumpiga träspön som "hängde med" en bra tid efter andra världskriget.
Först så var idén om att fiska från isen knappast för nöjes skull utan snarare för att skaffa mat på de magra borden hos vanligt folk.
Troligen så fick en bit träkvist som var delvis böjlig med en lina av silke eller björntråd duga i början.
Man använde tyngre drag med krokar som betades med fläskbitar, svål e.t.c. (om man hade råd med detta).
Det fungerade och man kunde ta både abborre, gädda, gös, röding, lax, öring, lake m.m

Efterhand så kunde skickliga hemmasnidare göra de första "pimpelstickorna" med ett par pinnar på att vinda upp linan på.
Men successivt så förfinades tekniken och en bit in på 1900-talet så började de första försöken att tillverka pimpelspö ta fart.
Jämfört med dagens UL-spö så var de mycket klumpiga och var allt som oftast avsedd för litet grövre fisk som gädda, lake, öring etc.
Stora spö av trä med ett litet fack för pirken var vanligt förekommande ända in på 60-talet.

De första tidiga pimpelspöna saknade rulle och hade 2 "piggar" att vinda linan på. Spöt är troligen från 30 eller 40-talet..

Det var först efter andra världskriget som själva sportfisket tog fart och även sportfisket på isarna.
Mycket av detta har Sverige, ABU gurun Göte Borgström att tacka för detta.
Han var även lyhörd för influenser från utlandet, då främst i U.S.A. som likt Sverige kunde ställa om produktionen till fredliga ändamål igen.
U.S.A. hade liksom Sverige sluppit ifrån de svåra bombningarna och hade därmed en helt intakt produktionsindustri,
som blev mycket framgångsrik in på 70-talet.

Mycket av det tidiga pimpelfisket inriktades på fiske i vikar och fjärdar efter strömming, gädda m.m.
Först på 50-60-talen så började det "moderna pimpelfisket" utvecklas på allvar.
Då började också de första pimpelspöna med rulle att dyka upp. Gemensamt på de flesta pimpelspöna är att rullen ej ska användas vid drillning av fisken.
Rullen är bara en bekvämare anordning för att linda upp linan på. Endast de riktigt grova spöna används med en "riktig rulle" som tillåter drillning och hemtagning av fisk.

De första pimpelspöna med en "stående" (vertikal) rulle såg ofta ut på detta viset. Spöt ovan är sannolikt tillverkat på 50-talet..

En bra bit in på 70-talet så var isfiskarna hänvisade att bygga sina pimpelspö själva.
Det var också här som grunderna lades till alla de moderna pimpelspö vi ser idag !
Avgörande var plast och glasfiber-klingorna och i viss mån även stålklingorna som i kombination med kork, plast och trä blev till dagens moderna pimpelspö.
Ett av de första moderna pimpelspöna för UL-pimpel (ultralätt pimpelfiske) som serie-tillverkades var "FIG-Lett" vilket utvecklades av fiskelegenden Kjell-Erik Pettersson.
Tidigare på 60-talet så kom "Ekorr-Johan-spöt" med stålklinga och rulle-skaft i plast med korkhandtag samt ett praktiskt fack inuti spöt att förvara 1-2 pirkar i.
Tyvärr så lades tillverkningen av detta spö ned på 80-talet och de sista 1-2 åren så försågs det med en klinga av glasfiber istället för stålklingan
Många isfiskare byggde också om spöt långt tidigare till denna variant och detta tjänar som exempel på den utveckling av spön som skett på "gräsrotsnivå", så att säga.

FIG-Lett utvecklades av fiskelegenden Kjell-Erik Pettersson under 70-talet och lanserades i slutet på det decenniet. Här är rullen "liggande".

Ett tidigt hemmabygge "Excenter 83" där linan går inuti klingan och är skaftlöst. Spöt ovan är dock defekt, då vevpinnen saknas.

På nätet finns också små lokala tillverkare och webbutiker som enbart ägnar sig åt e-handel med fiskegrejor. En sådan aktör är t.ex.just "VIM-PIRKEN".
De säljer såväl pirkar, skryllor, spön och tillbehör av yttersta kvalité bara på internet. Länken till VIM-pirken finner du på vår länksida.

En variant av VM-spöt med extra lång klinga och skaft samt en öppen "liggande" (horisontell) rulle.

Valet av pimpelspö är lika med vad du tänkt att fiska efter:

När du står i butiken för att "utrustas" så är det inte lätt som nybörjare. Oftast så kommer frågan "Vad ska jag välja? Då är det lätt för en mindre nogräknad handlare att pracka på dig både det ena och det andra. Det här ska vi hejda! Ska du fiska abborre i normalstorlek så kan du välja något av de mindre spöna i klass 1-2.
Men ska du fiska efter grövre fisk som grov abborre, gös, gädda, röding m.m. så behöver du ett grövre spö = självklart!

Klassning av pimpelspön:

Du står i affären och ser alla pimpelspö som hänger och frågan infinner sig: "Vad ska jag välja?"

Klass 1 = Ul-fiske ("plockefiske") på grundvatten efter småabborre upp mot 200 gram, vanligast hos tävlingsfiskare: VM-spöt, VIM-Pirken,minispöt m.m.

Klass 2 = Mediumfiske efter småabborre på 100 gram och grövre abborre upp emot omkring halvkilot - kilot. Delfin, Midi, större VM-spö, VIM-Pirken, TEHO, Karismax etc.

Klass 3 = Grovt fiske på fisk mellan 1 -3 kg Grov abborre, regnbåge, röding, gös, gädda, lake e.t.c. Delfin, ABU Pimpel-2, TEHO, Maxi m.fl.

Klass 4 = Mycket grovt fiske på fisk över 3 kg och uppåt. Gös, gädda, lake, storröding. Separata spö med multirulle* eller en haspelrulle. (Rullspöfiske).

Klass S = Specialfiske, mormyska** e.t.c.

Klass 2LP,3LP = Rullspöfiske med mycket små lågprofilrullar av multiplikatortyp eller små haspelrullar tillämpas gärna på sjöar med stort djup på typ under 10 meter och djupare.

Abu Garcia Revo5 X LP, Multirulle - Femte generationen som är det senste inom bland annat isfiske med rullspö.

* Med "multirulle" så avses en multiplikatorrulle typ "Ambassadeur" och liknande där man idag gärna använder "lågprofilrullar"..

**Notera även att mormyskaspön kan härledas till de allra lättaste men ofta så tar grov fisk på mormyska och detta fiske kräver specialkunskaper.

Minispöt är ett typiskt tävlingsspö i Klass 1.

Modern utrustning vid rullspöfiske, - här med ett montage av en haspelrulle.

Rullspöfiskets utbredning under 2000-talet...
På senare år har tekniken förfinats avseende det så kallade "rullspöfisket" vid isfiske! Det innebär att man har lätta kolfiber eller glasfiberspö där man har små multiplikatorrullar eller haspelrullar. Fördelarna med detta är att om djupet är större på en insjö typ under 10 meter så kan man veva upp fisken och undvika besvärliga lintrassel på isen eller att linan fastnar i isskärvor. Dessutom så har de nya flätlinorna en otäck benägenhet att bli stela och styva, särskilt i kallt väder. Rullspöfisket har därför vunnit stor terräng bland "vanliga" nöjesfiskare medan tävlingsfiskarna som sitter på grundare vatten håller fast vid mer traditionella pimpelspön. Upptagningen av fisken går betydligt snabbare och tidsvinster är a och o vid tävlingsfisket. I sammanhanget så är ett rullspö-set överkomligt och vid 2024 års prisbild så får man ett sådant set för mellan 500-1000 kronor.

Med en djup koncentration arbetar pimpelfiskaren med spöt för att locka fisken att hugga..

Som tävlingsfiskare eller nöjesfiskare styr du valet av spö !

Klass -1 För det rena tävlingsfisket!
Ska du satsa på tävlingsfiske så är det främst VIM-Pirkens spö som t.ex. "Emilia Ricoletti Carbon", "Svea Carbon" m.fl. eller VM-spöt i olika storlekar och utföranden som gäller. Även minispöt är ett annat val, liksom de minsta spöna av "Delfin-typ". Du sitter oftast på grunt vatten, max 3-5 meter, oftast ännu grundare vid vassbälten etc. och "plockefiskar". Fisken är oftast bara på några cm och några få gram men också upp emot ett par hekto. Det handlar uteslutande om fiske efter abborre som gärna finns i tusenbrödra-bestånd.
Resten av din utrustning på ditt spö är vad jag kallar för "16-16-16" och det betyder en vertikalpirk på 16-25 mm, en nylonlina på runt 0,16 mm i tjocklek och en krok i storlek 16-14. Det är riktigt UL-fiske och utvecklades under tidiga 70-talet bland flera framskjutande fiskeklubbar med hård tävlingsinriktning.
FIG-Lett spöt utvecklat av Kjell Erik Pettersson (som gick i bräschen för UL-fisket) var bland de första spöna helt avsedda för denna typen av fiske.

Kopierat eller inte, - VM-spöt är idag det vanligaste spöt för pimpelfiske i "Klass-1"...

En bukett av några av alla de pimpelspö jag äger, lagda på Rössjöns för en rad år sedan

Rullen är endast en förvaringsplats för linan och tillåter INTE drillning och hemtagning av fisk. Rusar fisken så måste du ge löslina och sedan drilla fisken genom att hålla emot i själva linan och hålla denna sträckt hela tiden. Linan tas hem genom att du drar in den och lägger den i "ringar" på isen utan att denna fastnar i isskärvor och liknande.

Klass -2 Möter tävlingsfisket med nöjesfisket - Ditt bästa spöval som nybörjare!
Nu fiskar du efter den lite grövre abborren på en tävling där du hamnat på en sjö känd för ett grovt abborrbestånd eller en sjö med större djup.
Du sitter kanske fortfarande på grundvattnet som ovan men också ute på djupbranterna ned mot 7-15 meter och siktar på abborre upp emot halvkilot till kilot.
De grövsta VM-spöna och motsvarande, Midispöt, TEHO-spöt, Karismax och medelgrova spö av "Delfin-typ" etc. fiskar du nu med.
Nöjesfiskaren täcker också in fisket bra från mindre abborre och för grövre dito och i detta segment så rör sig de flesta av de svenska pimpelfiskarna.
Rödingfisket i fjällen hamnar också gärna här och du kan hyfsat bra drilla en regnbåge, mindre gädda eller gös och liknande.
Givetvis så kan den riktigt skickliga fiskaren ta upp en 10 kilos gädda på en UL-utrustning men chanserna är då större att fisken också kan gå förlorad...
Här så arbetar du med en nylonlina på runt 0,17 mm och upp emot 0,30 mm, blänken på 25-30 mm och upp emot 70 mm storlek, kanske också med en balanspirk.
Samt krokar på storlek 14 och upp mot storlek 10, kanske 8. Du sitter alltså väl rustad med en allround-utrustning som täcker det vanligaste svenska isfisket!

Delfinspöt är en gammal klassiker för mellanfisket i "Klass-2"

Midi är ett annat spö för mellanfisket i "Klass-2"

Rullen är fortfarande endast en förvaringsplats på Klass-2 spön för linan och tillåter INTE drillning och hemtagning av fisk.
Rusar fisken så måste du ge löslina och sedan drilla fisken genom att hålla emot i själva linan och hålla denna sträckt hela tiden.
Linan tas hem genom att du drar in den och lägger den i "ringar" på isen utan att denna fastnar i isskärvor och liknande.

Klass -3 Nu blir fisket grovt!
Du sitter nu oftast gärna som en ren nöjesfiskare eller har på en tävling tvingats ut på en sjö med stort djup, kanske 25 meter eller mer.
Du kan också kanske delta i NM-pimpel= Nordiska Mästerskapen i pimpelfiske då ALL fisk räknas, som gös, gädda m.m.
Men vanligast är att du nu riktat in dig på grov fisk som regnbåge, öring, grov abborre, gös, gädda, storröding och liknande.
De grövsta spöna av "Delfin-typ" ABU Pimpel 2, stora TEHO-spö, MAXI-spöt är det du nu troligtvis sitter med.
Linan understiger sällan 0,30 mm flätlinor förekommer också mer frekvent vid detta fisket.
Du har också tunga blänken för att nå bottnen snabbt typ stora Bergman etc. kroken är ofta av storlek 10 och ännu större, kanske enkelkrok.
Du sitter kanske också med större balanspirkar för att lura grov abborre, gös eller gädda, kanske en regnbåge, öring eller harr.

ABU "Pimpel 2" har funnits med länge och tillverkas ännu då det blev så lyckat! - Ett typiskt spö för Klass-3 fisket..

Ofta så är denna typen av utrustning vanlig på de större sjöarna som t.ex. Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren, Sommen o.s.v.
Här så är det av rent praktiska skäl bäst med denna typen av utrustning då djupen är stora. Förekomsten av grov fisk är också anledningen att använda denna typen av utrustning. I saltsjö-delen av Mälaren så idkas också strömmingfisket gärna med denna typ av spö.
I t.ex. Sommen så bedrivs fisket efter storröding när man idkar "promenadpimpel". Man går omväxlande fram och tillbaka mellan 2 hål och med 2 pimpelspö samtidigt. Man går mycket sakta och gör lockryck med ett rödingblänke agnat med mask, maggot eller fiskbitar. Vid napp gäller det att kunna hantera 2 spö samtidigt eller få hjälp. Rödingen kan bli riktigt grov i Sommen och väga upp emot 10 kg! Du kan också sitta på dämningar i norrlandsälvarna, s.k. "sel" och fiska efter harr och öring.

Rullen är alltjämnt endast en förvaringsplats för linan på Klass-3 spö och tillåter alltså INTE drillning och hemtagning av fisk.
Rusar fisken så måste du ge löslina och sedan drilla fisken genom att hålla emot i själva linan och hålla denna sträckt hela tiden.
Linan tas hem genom att du drar in den och lägger den i "ringar" på isen utan att denna fastnar i isskärvor och liknande.

Klass -4 För det riktigt grova fisket efter lake, gädda, gös, storröding m.m.
Här har vi i princip lämnat det "vanliga pimpelfisket". För nu handlar det om korta glas eller kolfiberspö med en haspel eller multirulle på!
Nu fiskar du kanske mitt i natten efter den mystiska laken i en s.k. lak-koja på Vättern eller någon annan lakrik sjö.
Du kanske försöker fånga någon av Sommens storrödingar eller fiskar efter gädda och gös. Eller idkar ismete och / eller angelfiske.
Vad som skiljer nu är att man gått över till betydligt robustare don och använder ett kort spö med en "vanlig rulle" på.
Linan understiger inte 0,30 mm utan ligger snarare på grövre dimensioner och flätlina är också vanligt använd till denna typen av grovt isfiske.
Multirullarna är gärna av lågprofiltyp som t.ex. vid jerk eller vertikal-jigging.

Klass - S - Mormyska - Speciella spö, mycket tunna linor, känseltoppar, mormyskor eller nymfpirkar är ett krävande fiske som INTE är för nybörjaren...

Klass -S som i Specialfiske som t.ex. Mormyska:
En grupp av pimpelspön skiljer ut sig ur mängden rejält och det handlar om de s.k. mormyskaspöna.
Mormyska är ryska och betyder "litet vattendjur" och mer om detaljerna för mormyskafisket hittar du i Pimpeltaktik, avsnitt 4. Spöna kan såväl likna de vanliga med skaft och rulle men kan också skilja sig genom en nedsänkt rulle och en fingerskiva. Men den gemensamma nämnaren är den känsliga toppen som är extra tunn och mjuk. Den är nästan alltid gjord i ett helt annat material än huvudklingan. Den vanliga toppöglan är ersatt av en nappindikator istället. De första versionerna, som finns än, består av ett stycke spiralfjäder med en avslutande ögla i ena änden. Bakdelen som i regel är grövre är trädd på klingan och linan går från ett hål inne i spolhuset genom "öglan" i fjädern. De moderna typerna har en tunn plastindikator med en liten avslutande ögla istället. På vissa så finns en röd toppkula på öglan. På detta viset så ser man de små försiktiga nappen litet lättare.

VM-spöt som mormyska-version...

Linorna är mycket tunna och man kan vara nere på 0,08 mm på de tunnaste linorna men vanligast är mellan 0,10-0,14 mm grovlek. Orsaken är de mycket små mormyskorna eller nymfpirkarna (en mycket liten balanspirk) lätt mister sin gång med en allt för grov lina. Den tunna linan innebär också att mormyskan når botten snabbare än annars. Man betar mormyskan med en fjädermygglarv, maggot, mask eller liknande. Med en darrande rörelse upp och ned mellan botten och ett par decimeter upp så fiskar man med denna metoden. Nappen är mycket små, -fisken suger ofta i sig betet, vilket registreras i toppen, Detta ger ofta grov men trög fisk, som inte låter sig luras på de mer traditionella fiskemetoderna.

Som nybörjare så ska du alltså börja i Klass 2 eller Klass 1 !

Genom detta valet så får du som nybörjare en fin inledning av din förmodade "pimpel-karriär" med såväl segrar i tävlingar som stora fiskar på ditt samvete.
Vad som alltså är mycket positivt är att spöna idag är mycket billiga och din veckopeng räcker både till ett bra spö med en bra lina och ett par pirkar.
Mycket av detta har vi att tacka lågprisländerna i Asien för, som till svältlöner (tyvärr) tillverkar dessa grejor åt oss. Ofta så är produktionen högt automatiserad och endast komponenterna sätts samman av flinka fingrar av kvinnor och barnarbetare.
Så ser tyvärr bilden ut idag och skillnaden märks tydligast tex. mellan det finsk-tillverkade spöt Karismax och VM spöt. Karixmax kostar 200.- per styck medan ett VM spö bara går på bråkdelen av detta pris på mellan 20-50 kronor. Men så ser det ut och du behöver INTE känna ett dåligt samvete för detta. Det är marknaden som framtvingat detta förhållande. Därför så kan du med ett gott samvete, utrusta dig till en rimligt låg peng! När dina krav ökar så kanske du söker dig mot de dyrare spöna. På Tradera, Blocket m.m. så finns också en fin begagnat-marknad till bra priser där du kan köpa dina spö för en vettig peng.
När det gäller näthandel, så ska du bara se till att du köper via en säker e-handel och det erbjuder t.ex. Tradera.

Som yngre (4-14 år, då du börjar att fiska), så är din kropp ännu ej riktigt utvecklad och dina händer ännu små. Med ett mindre och lättare spö så ligger detta mer perfekt i din hand än de större spöna som uppfattas som "klumpiga". Först vid 12-17 års ålder så är du mer fullvuxen och även dessa spö ligger nu "bra i hand" så att säga. Därför så är Klass-1 till 2 spöna det perfekta idealet, som du sedan sannolikt använder resten av livet.

När du börjar att fiska så letar du efter en spötyp som du "fiskar bäst med" så att säga. Snabbt så finner du detta och då ska du också fortsätta att fiska in dig på detta spö. Du hittar den "rätta rytmen" så att säga, du drar fisk på fisk i en snabb avslappnad takt. Håll dig kvar här och först när du är verkligt säker så kan du prova andra spötyper.

Tekniskt schema för ett pimpelspö i dess olika beståndsdelar: A= handtag / skaft:, B= klinga, C= rulle / spole, D= toppögla, E= balansering av hela spöt.

Ett pimpelspö kan indelas i följande delar:

A - SKAFT/HANDTAG, B - KLINGAN, C - RULLE / SPOLE, D - TOPPÖGLAN E - BALANSERING AV HELA SPÖT

Det är med pimpelspöt som med med andra saker och ting, de håller olika teknisk kvalité. Det är skaftet du håller i, klingans egenskaper och rullens utförande och även toppöglans kvalite. Ofta så är dock toppöglan av underordnad betydelse med undantag av de grövsta donen.

A - Skaftet och handtaget är gränssnittet mellan din kropp och själva spöt!

Vi börjar med skaftet "längst bak" så att säga. Det är ju här du håller i spöet och det är härifrån din hand "dirigerar" också. Det finns också "skaftlösa" spö där själva rullhuset får bilda ditt handtag och detta är vanligast på mormyskaspön. Men det finns även mormyskaspö med hederligt skaft/handtag så att säga.
Vad som kännetecknar ett greppvänligt skaft - handtag är att materialet gärna ska vara värmereflekterande. Det åstadkommes genom skaftet får ett hölje av kork eller värmereflekterande konstmaterial. Ett s.k. "EVA-grepp" Konstmaterialet är att föredra då det är mindre känsligt för fukt än skaften av kork.
Orsaken är att korken kan mättas av väta beroende på vatten och snö samt att om korken ej få torka ordentligt, då kan angripas av mögel.
Fiskslem och handens bakterier ökar risken för mögelangrepp. Därför så är det YTTERST VIKTIGT att korkbeklädda spö rengörs och får torka ordentligt.
Mer om spövård längre ned!

Hur ditt spö är utformat i skaftet är dock högst individuellt!
Orsaken är att vi alla är olika och har skilda egenheter, olika tycke och smak samt är antingen är höger eller vänsterhänta. Några av oss är "blandhänta" och kan utföra vissa saker med höger hand, andra saker med vänster hand. De som kan bådadera på samma sak är dock ovanligare. Majoriteten av oss är dock högerhänta men de flesta spön är "könlösa" så att säga och därför så torde inga hinder finnas för vänsterhänta fiskare. Därför så är anpassningen av greppet på ditt spö alltså en ren smak smaksak, sålunda så finns spön i alla utföranden med mer eller mindre ergonomiska grepp.

Nästa egenskap på spöt är klingans beskaffenhet. Vissa är mjuka andra är hårda och vissa är långa medan andra klingor är korta. Vissa klingor är ihåliga där linan går tvärs genom denna. Fördelen är en något mindre risk för lintrassel. Nackdelen är istället att linan gärna fryser fast inuti klingan beroende på vatten som bildar en "ispropp" i mynningen på densamma, och mellan rullen och klingan vid stark kyla. Därför så är nästan alla spö idag av konventionell - öppen typ med toppögla. Linan går alltså utanpå. Dock så kan klingan vara ihålig (rörbyggd) eller vara homogen (massiv) och vara av plast, glasfiber eller kolfiber.

Lång eller kort klinga?

Smaken är som baken (återigen) och det är individuellt hur man vill sitta med sitt spö. Skryllan kommer här in som en "dark horse" och höjden på denna är av betydelse. Särskilt barn och ungdomar behöver lägre skryllor för att "nå ned" till hålet medan äldre vuxna bör ha högre skryllor för sittbekvämlighetens skull.
Barn bör ha en skrylla som då är runt 30 cm hög medan vuxna bör ha en något högre sitthöjd på runt 40 cm för att spara rygg och knä. En klinga på runt 20 cm är att föredra men vissa av oss, däribland undertecknad vill ha en längre klinga på ca 25-30 cm och därtill så kommer skaftet på 10-15 cm.
Totallängden på spöt blir då runt 40 cm.

Den längre klingan innebär också att rörelserna kan göras mindre, såväl vid fiskandet som vid mothugget. Du säkrar din fisk lättare, främst på djupare vatten där en vanlig nylonlina gärna "fjädrar" och på så sätt minskar mothuggets kraft. Men på grundare vatten och vid fiske med flätlina bör man tänka tvärt om då man annars riskerar att slita kroken ur munnen på fisken. Även risk att flänga av kroken från snappern ökar om mothugget blir för stort med en lång klinga.

Mjuk eller hård klinga?

Åter så styr tycke och smak men detta hänger också ihop med stycket ovan där en längre klinga kan vara mjukare än en kortare.
Åter så föredrar jag en hård, stum klinga före en allt för mjuk. Du missar fisk lättare med en mjuk sådan. Klingor av ren halvhård plast är knappast att föredra och likadant var det med t.ex. Ekorr-Johan-spöna. De hade en allt för vek stålklinga så många byggde om dessa så att de fick en klinga av styv glasfiber istället.
Du slipper göra så stora rörelser med den hårdare klingan men risken att slita av kroken som i ovanstående text avseende långa klingor, återfinns även med de hårda klingorna, så det gäller att få in den rätta tekniken!

En rutinerad pimpelfiskare vet vilket spö denne ska använda från tillfälle till tillfälle och hanterar sitt spö med precision..

Nästa viktiga del av betydelse är själva rullen och de finns i en rad utföranden.
Men EN sak har de gemensamt på de konventionella pimpelspöna: De är ENDAST till för linförvaring. Sålunda så kan man INTE drilla sin fisk med själva rullen och spöt, utan det får ske för hand med lössläppt lina. Rullarna kan antingen sitta på själva spöt nedsänkt, vanligast på äldre spö och på mormyskaspö.
Men de flesta spö har i dag en öppen icke nedsänkt rulle vilket är den enklaste och billigaste lösningen. Man slipper också risken för snö och is mellan rullen och spöt. Eventuell snö och is går också lätt att få bort. Rullen ligger också horisontellt på så gott som alla spö. På riktigt gamla spö med rulle så kan man återfinna rullen monterad vertikalt. Denna montering är idag ytterst sällsynt och förekommer då som regel på hemmabyggen och på en del spö från öststaterna.
Rullen är då ofta gjord i lättmetall med ett karaktäristiskt ilsket "knarrande" ljud när man vevar.

Centrumpinnen i spöt? Eller bildar låsskruven själva centrumpinnen?
Själva "navet" i rullen är en centrumpinne fast monterad i spöt med en fin utvändig gänga och en tillhörande mutter med motsvarande invändig gängning. Vanligast är att centrumpinnen sitter integrerad i spöt och att en vingmutter eller rund ihålig vanlig mutter/skruv låser fast själva spolen mot spöt. Spöt har då själva "hanen" (skruven) och muttern är då själva "hon-delen") Gängan motsvarar M5 eller M6, sällan grövre än så. På enstaka modeller så är förhållandet det rakt motsatta.
Men på en ytterligare nu allt ovanligare spötyp, så är det en skåra (s.k. "rilla" på några mm) i centrumpinnen på spöt, där ett bleck av plast på ca. 1,5 mm trycks in och på så sätt håller rullen på plats. På t.ex. Ekkorr-Johan så fungerade lösningen så. Nackdelen var att plastlåsningen gick sönder eller bara kom bort och man hade därmed ett illa fungerande spö med en lös spole.

Dagens moderna spö slipper denna nackdel, istället så är det ofta "tvärt om", skruven spänns allt hårdare vid invevning. Rullen går då "trögare och trögare", risken för att centrumpinnen kan slitas av genom ett brott ökar därmed också. Se därför till att spolen löper extra lätt när du vevar upp för att flytta till ett nytt hål. Märker du att spolen går trögare, håll upp, släpp skruven något / några varv, fortsätt därefter att veva upp. Glöm bara INTE att justera spolen igen när du fiskar.
En lös spole kan resultera i oavsiktlig linavgång, missat hugg och lintrassel då.

Det märkliga "Isaac" spöt med dubbla klingor och vevpinnar...

Spolens utförande - Vevpinne eller fingerskiva?
Utan tvekan så är vevpinnen den vanligast förekommande lösningen. Som namnet anger så är spolen utförd med en upprättstående "pinne" (vev) du greppar om för att veva upp. Men på vissa sällsynta modeller så är denna pinne ersatt av en massa urgröpningar, en s.k. fingerskiva. Ofta så är det ca 6 hål - urgröpningar (fördjupningar i spolen) i en bestämd hålcirkel på ett bestämt avstånd från centrumpinnen. Mormyska-spö har ofta fingerskiva på de som kommer från öststaterna som t.ex. Volhova, som på en "gammal telefon". Man ska då ha en "fingerfärdighet" för att behärska dessa spön fullt ut. En konventionell vev är därför att föredra.

Spolen ska löpa lätt runt!
Är spolen felaktig: - Fel spole på fel spö, ojämn, skadad, oval etc. så får man snällt byta den mot en annan. Men ofta så är spolarna inga problem. Dock så kan för mycket lina orsaka trassel och haveri. Då spöna är billiga så har en tävlingsfiskare flera "likadana" spö med sig och lägger undan det krånglande spöt och tar upp ett nytt. Just för mycket lina kan skada ett spö och en spole, särskilt flätlinorna som är hårda. Friktionen vid ett lintrassel man ej tar hänsyn till kan "bränna" spolen eller spöt och på så sätt skada detta. Nedan så finns ett tips att smörja spolen och spöt för att det hela ska löpa lätt med minskad friktion.

D - Toppöglan är av en något underordnad betydelse, -men helt skall denna ej "räknas ut"!

Karismax varpaspö för snabbare upptagning av fisk på större djup.

E - Balansering av din utrustning:

Ett mindre spö bör ha en tunnare lina och en mindre pirk. "Fel" parametrar ger också fel resultat. En "parameter" är en form av inställning av din utrustning. Ett spö i Klass- 1 har linor på en maximal storlek av runt 0,17 mm, pirken är runt 16-25 mm och väger högst runt 7 gram. kroken ligger på runt 16 - 14 i storlek, ibland kanske ännu mindre på storlek 18-22. Då är det riktigt smått... Därför så blir det helt galet om man sätter en 70 mm pirk på ett spö med en UL-lina och balansen blir fel. Motsvarande fel blir det om man sätter en liten 16 mm pirk på en 0,30 mm lina och ett grovt spö. Man tappar kontakten med blänket och den grova linan bromsar detta mot bottnen och gången påverkas också negativt. Därför så gäller det att anpassa utrustningens delar inbördes så att säga.
Man får då ett spö - lina - pirk och krok i en total harmoni och samklang. Du känner harmonin och för din "dirigentpinne" i en rytm så får abborrarna att bli avundsjuka och extremt huggvilliga. Ditt fiske blir m.a.o. perfekt med en rätt balanserad utrustning!

Vårda dina fina pimpelspö!

Att rengöra och torka dina spön är också god redskapsvård och du slipper onödiga skador och dålig lukt. Tvätta av dina spö någon gång då och då i ett milt handdiskmedel i vatten i diskhon som vid "en vanlig handdisk av ditt porslin". Använd en mjuk disktrasa eller svamp, - dock ej den ruggade sidan som kan ge repor och annan skada på spöt. Sedan så torkas spöt varsamt av med t.ex. en diskhandduk, låt därefter spöt luftttorka i vanlig rumstemperatur. För hög värme kan innebära att spöt skadas så därför ska de aldrig läggas på ett värmeelement eller en annan stark värmekälla. Tänk också på att spö av trä är känsligare för väta och bara bör TORKAS av med en fuktig disktrasa. När rullen sedan återmonteras så kan du med fördel ta en droppe matolja, - Obs! lukt och smakfri matolja och inget annat, typ rapsolja på ett tops. Detta gnider du in på ytan där rullen ska ligga och även undersidan av rullen. Mycket små mängder behövs. Då glider rullen lättare och jämnare samtidigt som risken för fastfrysning i sträng kyla minskas en hel del. Använder du "5:56" eller någon annan stark rostlösande olja så kan kemisk reaktion uppstå med plasten i spöt som kan fördärvas. En otrevlig doft kan också förstöra ditt fiske på ett spö smort med denna typ av rostlösare. Ett alternativ är att ta litet luktfri silikonfett, litiumfett istället.

En abborre på isen i stämningsfullt solljus..

Det är också viktigt att knyta om linan då och då och vid hårt fiske även kapa av runt 50 cm av linan som slits extra hårt. Det slitaget orsakas av solljus, första metrarna utsätts för mer solljus än linan längre in på spolen. Annat slitage sker mot iskanten när fisken ska lyftas ur hålet, särskilt vid grov fisk.
Även andra fiskar som simmat emot linan eller fisktänder (!) skadar linan på sikt som kännetecknas av att den har bleknat. Bleknad lina ska bytas ut då den kan vara starkt försvagad. Den bleka färgen kan också bero på små mikroskopiska hack i linan. Dessa skador kan försvaga linan med upp emot 80%!
Fiskar du riktigt mycket så kan du kanske behöva byta lina 1-2 ggr HELT under pågående säsong på favoritspöt

När det går galet...

Tyvärr så kommer du förr eller senare råka ut för missöden i samband med ditt fiske. Du kan råka ut för ett spöbrott av många olika anledningar men oftast så är det orsakat av slarv då man klämmer spöt på något vis. Du kan tappa det på isen eller på backen, du kan oavsiktligt trampa sönder det, t.ex. om du halkar på isen. Du kan ha det i handen när du halkar och bryter det i fallet mot isen eller backen. Man kan klämma spöt i luckan på skryllan om det ej kommit på plats ordentligt eller om det glidit ur facket på något vis. Riskerna är flera och du kan riskera en grövre fisk om du ej upptäckt skadan. Men en grov fisk på ett allt för klent spö kan också knäcka eller rent av bryta sönder detta, om du ej kan behärska den uppkomna situationen då.

För de billigare spöna så är det bara att kassera detta. Man behåller dock spödelen om spolen gått sönder eller vice versa om spolen klarat sig. På de dyrare spöna så kan en brusten - knäckt klinga kapas av en bit om skadan sitter långt ut. Man får dock ett spö med förändrade egenskaper, - klingan bli något styvare då den slutar längre in på en grövre del. Är klingan knäckt långt in vid handtaget är det knepigare. Man kan eventuellt borra ut den gamla skadade klingan. Men det är ett precisionsarbete som kräver en hög noggrannhet av en kunnig vuxen inom borrteknik. Oftast så är det bara att tvingas bita i det sura äpplet och köpa ett nytt spö helt enkelt...

Hemmabyggen!

Att bygga sitt eget spö är kanske det allra roligaste! För när du hållit på ett par år med isfisket så ökar kanske suget för "något eget". Din lokala fiskeklubb kanske har ett hobbyrum där du kan bygga såväl spö och skrylla och kanske även tillverka pimplar och krokar. Beskrivningar på hur du bygger ditt spö finns både i fisketidningarna och på nätet. Här på Pimpelforum så har vi sedan många år ett samarbete med "Mankan" som har lättfattliga beskrivningar och ritningar där du bygger ditt spö steg för steg! Att få ditt drömfiske på dina egenhändigt byggda grejor måste bara vara den totala lyckan! - Fältet är fritt för experiment.
Detta är också den ultimata "plantskolan" där morgondagens spö garanterat först ser dagens ljus, kanske hemma i ditt hobbyrum. Kanske leder detta ej enbart till ditt livs fiske. Kanske leder det till ett patent som kan ge dig en rejäl slant om du har riktig tur och framgång...

Övrigt:

Själva fisket med spöt finner du på avdelningen "Pimpel-taktik" på portalsidan. Så det fördjupar vi oss inte i här på denna sidan. När du nu står i butiken så finner du säkert med hjälp av denna guiden det litet lättare att finna just DIN utrustning. Fiskar dessutom din pappa eller mamma så har du säkert redan lånat eller "ärvt" spön av dessa som du fiskat in dig på.

Sammanfattning:

1 - Välj ett lättare och lättfiskade pimpelspön i början av din fiskekarriär och byt sedan upp dig till allt grövre och mer avancerade don.
2 - Det är lättare att "fastna" för pimpelfisket i unga år, om du får många små fiskar än ytterst få stora, som regel.
3 - Man kan i princip dela in pimpelspön i 4 klasser: UL (lätt), medel, grovt och extra grovt.
4 - I klass 1-3 så är rullen (spolen) endast avsedd att förvara linan på. Först i klass 4 har man en separat haspel eller multirulle på ett spö som tillåter drillning.
5 - Vårda dina spö så håller de riktigt länge! - Byt ut eller kassera en skadad del eller hela spöt om det är trasigt. Trasigt spö kan innebära en förlorad fisk i onödan!
6 - Bygg själv! Genom hemmabygge så kan du kanske skapa en innovation som ingen annan har. Du får också en speciell känsla med fångad fisk på "egna grejor" så att säga!

Några spötillverkare med ursprungsland samt olika spötyper:

ABU - ABU Pimpel 1, ABU Pimpel 2 (Sverige)
Delfin Delfinspöt (Finland?)
Ekkorr-Johan - Ekorr- Johan (Sverige)
FIG Gnosjö - FIG-Lett (Sverige)
Hokki (Finland)
Karismax - Karismax 6,7 (Finland)
Kinetic - olika kopior på t.ex. VM-spöt (Danmark)
Normark NM-spöt, Flipper (Sverige)
SALMO - ICE Lider (Polen)
TEHO (Finland)
VM - Spöt Normark (Sverige)
VIM Pirken - Tre Kronor Carbon, Svea Carbon med flera (Huvudsakligen tävlingsspön.)
Volhova - Volhova Mormyska, (Ryssland)
M.fl.